Den 24:e juni år 1999 mördades Pela Atroshi av sina manliga släktingar i irakiska delen av Kurdistan. Hon mördades för att hon ville leva ”som svenska tjejer” i linje med de fri- och rättigheter som varje svensk har.
Tre år senare mördades även Fadime Sahindal av sin far efter år av förföljelser och hot i hederns namn här i Uppsala. Pela och Fadime är bara några namn bland många och hedersförtrycket är en verklighet som tusentals unga kvinnor lever i i dag. Bara de senaste veckorna har ytterligare två dödsfall inträffat där hedersmotiv misstänks i Sverige.
Sedan ett drygt år tillbaka har frågor om kvinnoförtryck i hederns namn etablerat sig alltmer i den svenska politiska debatten. Drivande i debatten är kvinnor som själva flytt från förtrycket och som nu larmar om att det etablerat sig i vissa delar av Sverige.
I en viss falang av den antirasistiska feminismen har deras berättelser bemötts med anklagelser om att de skulle förstärka rasistiska stereotyper och att de målar upp en naiv bild av den ”etniskt svenska” jämställdheten. Anklagelserna är i bästa fall misstolkningar och i värsta fall rena lögner.
Varken hora eller kuvad (VHEK) är en organisation bestående av feminister och antirasister som vägrar acceptera att fri- och rättigheter för vissa flickor och kvinnor legitimeras med argument som hämtas utifrån tolkningar av kultur och religion.
Vi vet att kvinnor utsätts för våld och sexism i alla samhällsgrupper och vi vet att ingen religion eller härkomst gör en människa till sexist per automatik. Men man kan inte bortse från att många pojkar och män invandrar från länder som präglas av radikalt annorlunda synsätt gällande kön och sexualitet. Vi måste erkänna att detta för med sig specifika jämställdhetsutmaningar i det svenska samhället.
Ungdomsstyrelsen uppskattade i sin studie från 2009 att cirka 70 000 pojkar och flickor i åldrarna 16-25 utsätts för någon form av hedersrelaterat förtryck eller våld i Sverige.
Studien ”Elvahundra” som presenteras av Varken Hora eller Kuvad visar bland annat att 28 procent av de tillfrågade upplever att de är ”Mycket hårt” kontrollerade hemifrån. Studien visar även att hela 63 procent av de tillfrågade inte får ha en relation med någon av en annan etnicitet. ”Elvahundra” är baserad på ett urval av stockholmsförorter men resultatet inte är unikt för det området. Hedersförtrycket är vanligare än vad det ger sken av, även i Uppsala.
Det krävs konkreta och långsiktiga insatser för att stoppa hedersvåldet. Vi i VHEK Uppsala anser att lokalpolitikerna här måste våga visa framfötterna när det kommer till arbetet mot hedersförtryck. Tillsammans kan vi stå emot dessa krafter och stötta dem som redan blivit utsatta. Politiker måste lyssna på de modiga och kunniga kvinnorna med erfarenhet av hederskulturer som driver opinion i frågan. Vi menar att lagar gällande våld och förtryck i hederns namn måste införas och att straffet för kvinnofridskränkning måste skärpas. Precis som vi sedan länge erkänt mäns våld mot kvinnor som en särskild våldskategori måste vi erkänna att hedersvåldet också är det. Därför måste även polisen ta fram metoder för att specifikt hantera hedersvåldet som sanktioneras av familj och släkt.
Vi måste även arbeta för fundamentala attitydförändringar hos de grupper där hedersvåldet utövas. Annars finns det en risk att det reproduceras i generationer.
Att inte se hedersförtrycket för vad det är innebär ett svek mot de utsatta och ett indirekt försvar av förövarna. Det är ett svek mot de fundamentala värderingarna vi har i Sverige. VHEK Uppsala är tydliga med att vi måste tolerera olikhet, men också att vi aldrig får tolerera intolerans. Rättigheten att tro på vad man vill och leva efter vilken kultur man vill är fundamental. Men detta får aldrig accepteras som giltiga argument när flickors och kvinnors liv står på spel.
Ivana Bragman
Varken Hora eller Kuvad Uppsala
Nicklas Neuman
Varken Hora eller Kuvad Uppsala
Hiba Kadhem
Ordförande Varken Hora eller Kuvad Uppsala