Medicinsk forskning syftar till att förstå hur sjukdomar uppstår, att ge redskap för förbättrad diagnostik, att utveckla effektiv behandling och att förebygga sjukdomar och ohälsa. Sverige har en stolt forskningstradition inom medicin som har resulterat i flera Nobelpris, nya unika läkemedel och behandlingsmetoder. Tyvärr syns i dag tydliga tecken på att Sveriges position håller på att försvagas.
Kvaliteten på den medicinska forskningen går ned. Sverige har tappat position och gått från fjärde till åttonde plats, enligt Vetenskapsrådets granskning av forskningskvaliteten bland de 25 främsta länderna.
Life Science-företagens investeringar minskar och flyttar till andra länder. Dessutom använder vården inte alltid innovativa metoder lika bra som andra länder gör och de kliniska prövningarna har kraftigt minskat i antal. Det främsta skälet som anges till detta är att det inte finns utrymme i sjukvården för forskning. Sedan slutet av 90-talet har det skett nästan en halvering av antalet kliniska studier i Sverige. Det är allvarligt eftersom klinisk forskning är länken mellan laboratoriet och patienten och en förutsättning för metodutveckling samt ett effektivt förbättringsarbete inom hälso- och sjukvården.
Regeringen har gjort välbehövliga satsningar på biomedicinsk grundforskning, men för den patientnära kliniska forskningen ser det inte lika ljust ut.
Även om läkemedelsföretagen i Sverige har både möjlighet att få hit fler kliniska prövningar, och kapacitet att genomföra dessa, saknas det en fungerande infrastruktur som kan ta emot forskningsuppdragen i hälso- och sjukvården.
Sjukvården har privatiserats i stora delar av landet och sjukhusen har styckats upp mellan privata huvudmän, med olika journalsystem och mycket olika lust att satsa på forskning.
Sverige har unika möjligheter till klinisk forskning med heltäckande sjukvårdsregister, hög kompetens hos sjukvårdspersonalen samt positiv inställning hos patienter och allmänhet. Men utan ett tydligt politiskt beslut om att klinisk forskning ska vara en del av vårdens uppdrag finns ingenting att falla tillbaka på när man ute i verksamheterna ska fördela resurserna. Socialdemokraterna vill ändra i hälso- och sjukvårdslagen för att förtydliga huvudmännens ansvar för klinisk forskning samt se till att forskning och utveckling alltid finns med i avtal med annan utförare än huvudmannen.
Även sjukvårdens ersättningssystem behöver förändras. Vården har under senare år alltför ensidigt styrts av produktivitetsmål. Ersättningssystem som bygger på kvantitet och förenklade styckprismodeller riskerar att utarma den avancerade vården. Därför är det nödvändigt att staten medverkar till att det utvecklas nya metoder att mäta kostnader och produktivitet i sjukvård som arbetar integrerat med forskning, utveckling och utbildning. Att privatisera och splittra upp universitetssjukhusen kan inte bli tal om. Universitetssjukhusen utgör en omistlig del i svensk sjukvård och har unik kompetens genom samverkan mellan specialistsjukvård, forskning och avancerad utbildning. Det är ett nationellt samhälleligt ansvar att hålla ihop den helheten.
Förutsättningarna inom vården måste förbättras. Tidspress och underbemanning har lett till alldeles för hårt tryck på vårdpersonalen med följden att patienters säkerhet många gånger har äventyrats. Det är nödvändigt också för att stimulera utvecklingen av Life Science eftersom en hårt pressad personal inte orkar blicka framåt.
Det är en stor utmaning att hitta en ny samverkansmodell för sjukvården, akademin och industrin för att bygga broar mellan grundforskning, tillämpad forskning och utveckling av nya produkter. Det kommer att skapa breda förutsättningar för kliniska prövningar av läkemedel, medicinsk teknik och nya behandlingsmetoder och bidra till att nya rön och innovationer snabbare når patienterna, samt att personalen i vården får möjlighet till utveckling och förnyelse.
Innovationer kan inte realiseras genom enskilda aktörers engagemang och arbete. Värde skapas inte inom enskilda organisationer – i rutorna på ett organogram – utan förutsätter en mängd relationer: streck mellan rutorna, som kopplar ihop kompetens och resurser.
Det är nödvändigt att skapa samverkansarenor där företrädare för olika intressegrupper får möjlighet att mötas. Därför vill Socialdemokraterna inrätta ett nationellt innovationsråd som ska ledas av statsministern och bestå av representanter från regering, näringsliv, forskning och arbetsmarknadens parter.
Det nationella innovationsrådet ska kopplas med regionala innovationsråd vilket kommer bidra till att den nationella och regionala nivån får en strukturerad samverkan för mer kraftfulla och framgångsrika insatser.
För den medicinska forskningens del kommer detta att innebära att alla parter medverkar och satsar för att lyfta svensk klinisk forskning i ett långsiktigt perspektiv och det kommer inte minst bidra till att återuppbygga tilliten som många gånger saknas i dag mellan de berörda aktörerna. Det kommer att vara avgörande för Life Science-sektorns framtid i Sverige.
Ermine Khachatryan (S), Kandidat till landstingsfullmäktige, Uppsala Län