För att svenska högskoleutbildningar ska bli mer internationella krävs ett nytt förhållningssätt. Det räcker inte att lärosäten erbjuder kurser på engelska eller räknar antalet utbytesstudenter när det inte finns en övergripande strategi för internationalisering.
Sveriges nya universitetskansler Harriet Wallberg vill att den svenska högskolan ska bli mer internationell. Det sade hon senast i en intervju med Svenskt Näringsliv. Hon är långtifrån ensam om den åsikten. Både politiker, näringsliv och rektorer talar ofta och gärna om hur viktigt det är att den högre utbildningen i Sverige ska internationaliseras.
Hur internationaliseringen ska gå till verkar tyvärr få kunna svara på. Sveriges nationella strategi för internationalisering har nästan tio år på nacken och den nuvarande regeringen tycks inte ha för avsikt att uppdatera den. Bland landets universitet och högskolor märks samma trend. Enligt en ny rapport från Sveriges förenade studentkårer (SFS) har bara vart tredje lärosäte en aktuell, övergripande strategi för internationalisering. Trots att akademin har gått igenom stora förändringar det senaste decenniet och trots att internationalisering är en hjärtefråga för många aktörer saknas riktlinjer för hur vi ska gå framåt. För oss studenter är det svårt att förstå denna brist på ledarskap.
Sedan regeringen införde studieavgifter för utomeuropeiska studenter har många lärosäten valt att satsa stora resurser på att locka avgiftsskyldiga studenter att komma till Sverige. Motsvarande insatser för att uppmuntra svenska studenter att åka utomlands lyser däremot med sin frånvaro. Den skeva prioriteringen är en av orsakerna till att många lärosäten i dag har ett relativt ensidigt internationellt utbyte med betydligt färre utresande än inresande studenter.
Därtill saknar svenska universitet och högskolor saknar ofta metoder för att ta tillvara perspektiven från de internationella studenter som är här. Vår rapport visar att internationella studenter ofta behandlas som gäster och inte som aktiva deltagare i sina utbildningar. När svenska studenter och internationella studenter inte interagerar med varandra går de miste om ett värdefullt utbyte av idéer, intryck och teorier. Vi menar att det måste till metoder för att skapa givande möten mellan svenska och internationella studenter i undervisningen.
I föreläsningssalen faller ett stort ansvar på lärarna. Internationalisering för med sig möjligheter för dem att utveckla sin pedagogik genom att till exempel lyfta in internationella modeller för lärande. Problemet är bara att lärare ofta saknar förutsättningar att bedriva god internationell undervisning. Istället för att utveckla sin undervisning får de endast utrymme att översätta sina svenska föreläsningar till engelska, ett språk som de inte alltid behärskar fullt ut. Sammantaget leder det inte bara till att en kunskapskälla som kunnat berika utbildningen förblir outömd utan även till att undervisningen i sig får lägre kvalitet än vad den hade haft om den bedrevs på svenska. Det är negativa effekter av en misslyckad internationalisering som drabbar alla studenter.
För att komma till rätta med problemen föreslår SFS bland annat:
• Att regeringen ska ta fram en strategi för internationalisering av högre utbildning samt att varje lärosäte ska ha en aktuell strategi för internationalisering.
• Att lärare och forskarstudenter som undervisar på engelska ska genomgå högskolepedagogisk utbildning om undervisning på engelska.
• Att lärosäten ska gå från att informera till att aktivt stödja och uppmuntra studenter att studera utomlands, till exempel genom att låta studenter som varit utomlands dela med sig av sina erfarenheter.
Internationalisering kan vara ett sätt att öka kvaliteten i den högre utbildningen, men dagens spretiga insatser har ibland direkt motsatt effekt. Det är dags att så väl regeringen som ledningarna för våra lärosäten slutar fumla i mörkret. Akademin behöver ett tydligt, samlat ledarskap för ökad internationalisering.
Erik Pedersen, vice ordförande Sveriges förenade studentkårer (SFS)