Stadsdelen Gränby har de senaste åren genomgått en snabb förändring. Nya hus har tillkommit, samtidigt som äldre fastigheter har byggts om. En stor del av befolkningen har bytts ut, och såväl inne- som utemiljön omvandlats. Trångboddhet och beroendet av ekonomiskt bistånd har ökat.
Endast en sak är konstant: frånvaro av kommunala representanter.
I UNT (25/11) säger Erik Pelling att Gränby är ett laglöst land, som en kommentar till helgens våldsamheter. Vi menar att det är ett ogrundat och alarmistiskt påstående, och vill därför ge en bredare bild av situationen.
Boende har sedan 2010 genomgått en tuff resa. Som boende, forskare, kulturarbetare och föreningsaktiva i området har vi önskat både ökad lyhördhet som konkreta insatser från kommunens representanter under den här tiden. UNT skriver att Gränby har fått ett ”yttre lyft” med omfattande renovering och förtätning, och frågar sig varför kriminalitet och våldsdåd ökar, trots dessa satsningar.
Vi menar att det inte skett något lyft av området. Tvärtom har omflyttningen ökat, samtidigt som området utarmats på viktiga värden så som till exempel boendekvalitet, inflytande, trygga sociala nätverk och en levande historia.
Utemiljön har inte återställts. Vägarna som förstördes av tunga byggmaskiner har inte reparerats trots att ombyggnationen sedan länge är avslutad. Flera populära lekplatser och sittplatser inne i området har tagits bort utan att ersättas. I somras, mitt under pågående värmebölja och utan att först informera boende, högg fastighetsägaren ned skuggande träd och buskar på inner- och mellangårdar. Motivet angavs i efterhand vara ”för er trygghet”. Vi menar att tryggheten på detta sätt i stället urholkas.
Under lång tid stod kvarteret kring Almqvistgatan i stort sett tomt, endast ett fåtal hyresgäster bodde kvar.
Tomma trappuppgångar och igenväxta uteplatser bidrar till känslan av övergivenhet. Motivet var att de cirka 250 lägenheterna skulle omvandlas till bostadsrätter.
P4 Radio Uppland rapporterade (10 feb 2017) att kvarvarande hyresgäster utsattes för såväl mutor som hot och hård press från ombildningskonsulten för att gå med på att köpa sin lägenhet.
Det här är inte enskilda händelser. Som forskare har vi på nära håll följt utvecklingen i Gränby och i andra bostadsområden i Sverige där liknande processer av gentrifiering pågår, det vill säga att arbetarklass riskerar att trängs undan från sina hem när städerna byggs om.
I återkommande djupintervjuer berättar kvarboende hyresgäster i Gränby att de upplever sig fråntagna sitt hem.
Utemiljön har försämrats, sociala nätverk brutits sönder, och möjlighet till inflytande över närmiljön försvårats. Våra studier visar att boende känner sig osynliggjorda, och vittnar om stora brister i kommunikationen med fastighetsvärd och kommunala representanter, samt utebliven information om praktiska frågor som till exempel parkeringsplatser, underhållsplaner och utemiljö.
Vi påstår inte att den oro och kriminalitet vi ser i Gränby i dag orsakats av ombyggnader och de senaste årens snabba förändringar. Men vi menar att historien måste tas i beaktande om vi vill göra situationen bättre.
Att beskriva området som ett laglöst land är oansvarigt och orättvist mot den lokala befolkningen och riskerar att bidra till såväl ökad omflyttning som stigmatisering.
Området har gått igenom snabba förändringar, och boende har utsatts för stor press, men här finns fortfarande ett engagemang och många människor som lever sina liv utan att direkt påverkas av kriminella gäng. Socialförvaltningen som har i uppdrag att skapa samverkan mellan bland annat skola och civila samhället i Uppsalas stadsdelar, har de senaste månaderna tack vare engagerade hyresgäster och det lokala föreningslivets envisa, kunniga och långsiktiga engagemang, fått kontakt med flera väl förankrade och konstruktiva krafter i området. Den generella utarmning av Gränby som vi sett hända, kan delvis kanske läka. Men då krävs förutom resurser och kunskap, också att ansvariga politiker i sina beslut och uttalanden tar hänsyn till den snabba förändring och hårda press som boende i Gränby under de senaste åren tvingats att leva med.
Alexander Westerberg, hyresrättsinnehavare i Gränby
Ami M Dahlblom, Svenska kyrkan, präst i Vaksala församling, boende i Salabacke
Åse Richard, doktorand vid Institutet för bostads- och urbanforskning. Boende i Gränby
Nanna Castillo, projektledare Kulturparken
Irene Molina, professor Uppsala universitet