Begreppet grön skatteväxling syftar på att höjda skatter på sådant som är skadligt för klimatet/miljön kompenseras med sänkt skatt på arbete, så att de sammantagna skatteintäkterna förblir oförändrade.
Den gröna skatteväxlingen ger dubbla vinster. Dels i form av att höjda miljöskatter kan förväntas ge ekonomiska incitament till ändrade konsumtionsvanor som minskar miljöbelastningen. Dels genom att sänkt skatt på arbete gör det billigare att anställa, vilket kan göra att företag har råd att anställa fler, vilket kan minska arbetslösheten.
Den kritik som förs fram mot en grön skatteväxling handlar om att skatteintäkterna minskar i takt med att incitamenten till minskad miljöbelastning ger resultat. Kritiken är dock bristfällig. Den önskade miljöstyrningseffekten har ju då uppnåtts och inget hindrar att ytterligare skattereformer genomförs, exempelvis i form av ytterligare höjningar av miljöskatterna.
Miljöpartiet har alltid varit pådrivande för en grön skatteväxling. Inför valet 2014 såg Miljöpartiet dock behov av att, efter alliansregeringens omfattande skattesänkningar, öka de totala skatteintäkterna för att kunna finansiera reformer inom främst jobb, skola och klimat. Fokus har därför under mandatperiodens första hälft varit höjda miljöskatter, snarare än grön skatteväxling.
Sett över en längre period kan den rödgröna regeringen dock sägas ha genomfört en skatteväxling genom att höjda miljöskatter, som exempelvis bensinskatt och dieselskatt, växlats mot delar av alliansregeringens tidigare skattesänkningar.
Men även sett enbart till innevarande mandatperiod är det inte så att den gröna skatteväxlingen har uteblivit. Bland annat halveras nu momsen på reparation av kläder, cyklar och skor och ett reparationsavdrag för vitvaror i hemmet införs, vilket också är en form av grön skatteväxling.
Möjligheten att helt och fullt kompensera höjda miljöskatter med andra skattesänkningar finns dock först när de totala skatteintäkterna inte behöver öka för att finansiera angelägna samhällsfunktioner. Den nivån närmar vi oss nu. I dag utgör miljöskatter ungefär fem procent och skatter på arbete utgör omkring 60 procent av skattebasen i Sverige. Så utrymmet för grön skatteväxling är stort!
Miljöpartiet ser samtidigt stort behov av att införa ett flertal miljöskatter. Om vi ska klara omställningen till ett hållbart samhälle måste såväl skatter på utsläpp av koldioxid som skatter på olika miljögifter öka.
Hur skatteväxlingen ska genomföras är däremot inte lika självklart. I stället för att generellt minska skatter på arbete finns andra varianter av skatteväxling som på tydligare sätt visar att skattehöjningen går tillbaka helt och fullt till medborgarna, och därför kan vara att föredra. Ett sätt kan vara att införa en koldioxidskatt där intäkterna betalas tillbaka lika för alla medborgare. En sådan konstruktion skulle med fördel kunna införas på flyg, så att de totala intäkterna från en flygskatt betalas ut – lika för alla – till skattebetalarna. Den som då flyger mindre än genomsnittet får mer tillbaka i skatteåterbäring än vad hen först betalat i flygskatt.
Och den som betalat mer i skatt än vad hen får tillbaka får ett tydligt ekonomiskt incitament att flyga mindre!
Grundkonstruktionen är inte ny, utan har prövats i British Columbia i Kanada. Där infördes en skatt på växthusgaser med upptrappning, som växlats både genom sänkt skatt och i form av direkt utbetalning.
En annan variant av grön skatteväxling kunde vara att överföra grundtanken i det bonus-malus-system för bilar som utretts till andra sektorer. På samma sätt som bilar med låga utsläpp föreslås premieras med en bonus som betalas med höjd skatt på bilar med höga utsläpp, skulle exempelvis höjd skatt på klimatpåverkande livsmedel kunna kompenseras fullt ut med sänkt skatt på livsmedel som inte orsakar omfattande koldioxidutsläpp, för att därigenom ge tydliga ekonomiska incitament till att ställa om till en mer klimatsmart kosthållning.
Klimatfrågan är akut. Att vänta på att tekniska lösningar ska minska utsläppen vore ansvarslöst.
Ekonomiska incitament till utsläppsminskningar är nödvändiga för att stimulera såväl teknikutveckling som livsstilsförändringar. För att få acceptans för tillräckligt omfattande miljöskatter är det dock nödvändigt att det sker inom ramen för en grön skatteväxling. På samma sätt som Sverige har unikt goda förutsättningar att ur ett tekniskt perspektiv leda omställningen till ett hållbart samhälle, kan en framgångsrik ekonomisk modell vara vägledande för andra länder. Då får vår omställning långt större effekt än på bara våra egna utsläppsminskningar. Att Sverige bidrar mest av alla länder per capita till FN:s gröna fond är utmärkt. Men att exportera ett synsätt på klimatskatter som andra länder kan efterfölja har förutsättningar att i ännu större omfattning bidra till minskade utsläpp globalt. En omfattande grön skatteväxling bör därför vara regeringens högsta prioritet i arbetet med kommande budgetproposition!
Niclas Malmberg, riksdagsledamot (MP)