I år presenterades Uppsalas nya innerstadsstrategi. De kommande 30 åren ska Uppsala växa kraftigt och vi väntas bli upp mot 340 000 invånare. Nu letar kommunen med ljus och lykta efter attraktiv mark att bygga på och förtäta; de nybyggda stadsdelarna ska bli högre med färre grönytor. Enligt kommunen ska dock grönytorna i innerstaden öka, både i kvalitet och storlek. För att öka storleken på grönytorna är en idé att anlägga gröna tak och flytta stadslivet till taken.
Parker är viktiga i staden för att de är öppna och gratis året runt och ger stadsborna en chans till rekreation i vardagen. Det är en värdefull miljö för barn att leka och röra på sig i. Forskning visar att barn som leker i grönskande miljöer utvecklar sin motorik, men även sociala och kognitiva förmågor, bättre än barn som inte gör det. I parker finns träd som renar luften, tar upp vind och ger skugga vid varma dagar, och där samlar marken upp regnvatten. Gamla träd är viktiga boplatser för många insekter och organismer som ger en hög artrikedom.
Gröna tak är definitivt intressanta och kan fylla ekologiska funktioner, men att påstå att ett aktivt stadsliv ska ske på taken är inte troligt.
Taken ligger högt upp, där det är blåsigt, och ytorna kommer sannolikt att tillhöra de boende i husen.
För det andra är träd och grönska elementärt i parker, men med det begränsade jorddjupet på taken blir det svårt för växter att trivas. Illustrationsbilder framtagna i datorprogram ger därmed en felaktig bild med sina stora träd. Att jämföra värdet av en park, som är öppen för alla, med ett tak, där man kommer vara själv eller med nära vänner, är att missförstå parkens syfte.
Dessutom står det att kvaliteten på parkerna ska öka. Ökar kvaliteten av att konstgräs, av plast, rullas ut i våra parker, som i delar av Frodeparken? Anledningen till att man lagt konstgräs i Frodeparken är troligen ett för högt slitage, vilket tyder på att fler, inte färre, grönytor behövs när staden växer. Risken finns att de befintliga parkerna utsätts för ett högre slitage än vad de klarar av när staden växer med nya stadsdelar som byggs utan attraktiva parker i närheten. Resultatet blir förmodligen konstgräs i alla Uppsalas parker.
Det påstås att vi sparar mer naturmark om vi bygger högt och tätt, men frågan är om det blir så i realiteten. I verkligheten byggs det på nästan all mark som kan bebyggas och mycket lite sparas till grönytor. Givetvis behöver vi bygga bostäder, men att leva är mer än bara bo. För människors välbefinnande är grönytorna A och O. Om vi bygger högre och klämmer in fler människor på en mindre yta kommer fler grönytor behöva sparas till park och bostadsgårdar än vad som görs i dag.
I mitten av 1800-talet inträdde industrialismen i Sverige och fler människor flyttade till städer. Den trånga, täta bebyggelsen som dominerade skapade dåliga hygieniska förhållanden och gjorde människor sjuka. För att råda bot på detta började offentliga parker anläggas i städerna. Trots detta tyckte man att städerna behövde ytterligare “sol, ljus och luft”, vilket blev funktionalismens motto under 1920-talet. Gunnar Leche, som var stadsarkitekt i Uppsala under tre decennier från 1920-talet, hade stor betydelse för staden. Han ritade bland annat många av de bostadsområdena som är otroligt uppskattade än idag.
Det är dags för oss att se tillbaka till tiden då miljöerna kring bostäderna ansågs lika viktiga som själva bostaden. Vi vill inte återgå till en trång och mörk stad utan grönytor. För att Uppsala ska fortsätta vara en attraktiv stad krävs det att miljöer för människor tas i beaktning. Staden måste kunna erbjuda mer än bostäder.
Linnéa Gustafsson
Landskapsarkitektstudent, Sveriges lantbruksuniversitet