Jag har arbetat som sjuksköterska på Östhammars Jour mottagning i 20 år både dag, kväll, helg och natt, varav sju av åren som sektionschef.
Jag vet att en stängning av dessa verksamheter på kvällar och nätter kommer att bli en stor katastrof för medborgare, polis, ambulans, räddningstjänst, taxi, Närvårdsenhet (närvårdsavdelning) samt för kommunens sjukvårds personal, det vill säga hemtjänst, hemsjukvård, särskilda boenden och för boenden med psykiska funktionshinder.
Jourmottagningarna i Tierp och Östhammar fungerar som spindlar i nätet med en läkare, en sjuksköterska och en undersköterska på plats kvällar/nätter/helger/röda dagar. De finns där för kommunens alla invånare stora som små samt för nämnda professioner. När man bor i en glesbygd är det långa avstånd, vilket innebär att sårbarheten blir väldigt stor om någon av dessa yrkesgrupper tas bort, då olika kompetenser samt ökat samarbete krävs för att patient ska få ett så optimalt omhändertagande som möjligt.
Jag vill belysa olika scenarion som uppstår under dessa tider och som kan slutbehandlas på plats för att sedan återgå till hemmet:
Det är bland annat sårskador, sår som måste sys och som ej kan vänta till dagen efter. Det kan vara en patient från särskilt boende som har en sårskada som behöver sys och som hämtas av ambulans och som åker tillbaka till hemmet med taxi. Det kan vara barn/vuxna med andningssvårigheter som återvänder hem efter behandling. Patienter med överfylld urinblåsa som efter behandling åker hem, patienter med njur/gallsmärta som behandlas och som kan komma åter för ompalpation dagen efter. Patienter som är överförfriskade av alkohol som får ligga för observation hela natten. Patienter som ramlat och har en misstänkt fraktur kan ligga kvar över natten för att sedan röntgas dagen efter. Patienter med oklar bröstsmärta där ett särskilt hjärtprov tas var 4:e timme ,patienter med lågt blodsocker samt patienter som haft epilepsianfall som måste övervakas.
Listan kan göras lång. Sjukdomspanoramat är brett och det kan vara allt från en enklare åkommor till livshotande tillstånd.
Förslaget att jourmottagningarna stänger vardagar klockan 21 och helger klockan 18 väcker funderingar. Vad gör man av kvarvarande patienter eller patienter som kommit före stängningsdags? Jag befarar att övertiden för personalen kommer att överskridas samt att jourmottagningarna kommer att fungera som en vänthall där patienter väntar på avtransport med ambulans eller taxi för vidare transport till Akademiska sjukhuset eller hemmet. Färdigbehandlad patient som väntar på taxi måste vänta på mottagningen då allt i Östhammar är stängt efter kl 21.00.
Statistiken som visar det är 0,8 patient per natt kan handla om en patient som övervakas hela natten.
Det kan vara din dotter/mamma/mormor som vi räddar livet på. Är det slöseri med resurser?
En sån här verksamhet måste få kosta då det är en trygghet/patientsäkerhet för befolkningen.
Resurserna här på landet kommer att missbrukas, jag tänker framförallt på polis- och ambulansverksamheten. Jag har arbetat som sjuksköterska en period på ambulansen och vet att körningar till olika instanser kommer att öka, framför allt till Akademiska. Det finns ingen taxiverksamhet nattetid utan taxi kommer från Tierp eller Uppsala viket innebär lång väntetid.
Många har varken körkort eller bil, vilket kan resultera i att ambulansresurserna kommer att användas felaktig.
Ska dessa patienter som inte kräver speciella sjukhusresurser verkligen behöva skickas till redan ansträngda akutmottagningar på Akademiska? Där både barnakuten och vuxenakuten redan är överbelastade med primärvårdsfall?
Jag har även jobbat en period som sjuksköterska på barnakuten på Akademiska, där jag förvånades över hur mottagningen överbelastas av primärvårdsfall dygnet om. Uppdragen samt ansvaren på vårdcentralerna skiljer sig enormt mellan varje enhet. Vissa vårdcentraler i stan tar inte emot barn under tolv år med andningssvårigheter och andra vårdcentraler syr inte enklare sårskador.
Väldigt sällan mötte jag barn från Tierps och Östhammars kommun.
Det jag vill belysa är att problemet med att ta hand om primärvårdspatienterna i själva verket finns i stan och inte på landet.
Varför inte se över om alla vårdcentraler behövs i stan? Varför kan inte två fungerande jourmottagningar på landet vara en ledstjärna för hur sjukvård kan bedrivas i stan, där man kan öppna en liknande primärvårdsakut som är öppen dygnet om?
Anna-Karin Bodén, sjuksköterska Öregrunds vårdcentral
har arbetat som sjuksköterska/sektionschef Östhammars jourmottagning, sjuksköterska på barnakutmottagning UAS samt är alljämt timanställd på ambulansen region Uppsala