Debatt: Har våra kommunpolitiker kapitulerat?

Vi lever i en demokrati där vi vart fjärde år väljer folkvalda politiker som arbetar för riksdag, regioner och kommuner. För att ha möjlighet att engagera sig behöver medborgarna veta vad partier och politiker vill uträtta. De behöver också ha information om hur planer är tänkta att genomföras och på vilka grunder politiker fattar beslut. 

De politiker och tjänstemän som arbetar för kommunen har olika lagar att rätta sig efter. Kommunen har i många frågor ändå stor frihet. Medborgare är å andra sidan sannolikt inte särskilt insatta i kommunallagen eller vilka begränsningar som anges där. Någon större skyldighet att informera medborgarna tycks inte heller finnas. Vi får ofta bara lita på att allt går rätt till. Kommunallagen tillåter att skötseln av kommunala angelägenheter i många fall kan överföra till privata utförare, till exempel äldrevård, skötsel av grönytor med mera. 

Men hur mycket ansvar kan en kommun lämna ifrån sig? Är det lämpligt att kommunen överlämnar till byggentreprenören att sköta markundersökningar och utredningar av miljö- och naturvärden i det område som kommunen lovat bort men ännu inte sålt? Kolliderar inte det med vinstintressen? Är det lämpligt att kommunens fullmäktige lämnar över till byggbolag och konsulter genom planavgiften att avlöna de tjänstemän som arbetar för att bereda ärenden för kommunens räkning? Finns inte risk för korruption? 

När det är marknadskrafter som avgör hur mycket berg man ska spränga bort, hur mycket gammal tallskog man ska fälla och hur tätt man ska bygga, hur stort blir då intresset av att skydda åldriga men ännu mycket välfungerande ekosystem med många rödlistade arter? Klimatlagen gäller för alla, även för privata utförare. Kan kommunen garantera att (tvingande) miljölagar följs? 

Är det över huvud taget möjligt att följa de föreskrifter som Miljöbalken statuerar när man väljer att bebygga områden med höga naturvärden? Vi är ju skyldiga att främja en hållbar utveckling, skydda och vårda värdefulla natur- och kulturmiljöer så att den biologiska mångfalden bevaras. I vilken grad kommer man att ta hänsyn till människors hälsa och välmående som berör i både nutid och framtid?

Innan man beslutar om detaljplaner ska kommunen samråda kring den med berörda parter. Hur tas synpunkterna om hand och av vilka? Samråd tycks ytterst sällan påverka det kommande beslutet i någon väsentlig omfattning. Små förändringar görs dock ibland. 

Gynnar det den lokala demokratin i kommunen att samråd med medborgare läggs över till dyra konsulter? Är det inte politikernas ansvar att lyssna både till sakkunskapen och medborgarnas synpunkter och även i sann demokratisk anda redogöra för planerna, rådgöra kring dem, föra samtal, lägga vikt vid vad de människor som berörs har att säga och därutöver konstruktivt söka goda lösningar? Det är inte marknadskrafterna som ska ha ledarskapet. Det gynnar varken demokratin eller miljön. 

Politiker säger sig ofta vilja vara öppna och informera kring hur de tänker och beslutar så att medborgarna ska få insyn. Som medborgare önskar man inte bara att politikerna ska svara på frågor utan att de strävar efter att möta medborgarna med tydlig information på saklig grund och med öppen argumentation. I dag är det i praktiken kommunens tjänstemän som sköter genomförandet av beslut. De förtroendevalda har dock alltid det yttersta ansvaret.

Medborgardialog är en väl beprövad modell som finns i de flesta av Sveriges kommuner. Den innebär att politiker och medborgare diskuterar tillsammans och med särskilt sakkunniga med syfte att lyssna in både grundfakta, olika alternativ och varandras åsikter och på den vägen förbereda hållbara beslut. Ett annat sätt att stärka demokratin är att låta folkbokförda medborgare få möjlighet att ge förslag, det vill säga ta initiativ till ärenden i fullmäktige som rör frågor inom områden som kommunen har ansvar för. Det finns medborgare som gärna engagerar sig och ännu fler som vill bli informerade.