I Uppsalas gymnasieskolor har vi ett stort antal unga människor som varit tvungna att lämna sina hemländer, inte för att leva lyxliv i Sverige, utan för att undgå att bli dödade, torterade, använda som kanonmat eller sexslavar hos IS.
Som ansvarig för Sprint, språkintroduktion för nyanlända, på en skola i Uppsala har jag haft förmånen att lära känna dessa unga människor, överlevarna, de som trotsat helvetet för att komma hit, de modiga, starka, smarta människor som hoppas och tror att om de kämpar tillräckligt hårt kommer de att få stanna.
Just nu befinner vi oss i en situation när vi har två hela klasser av asylsökande, bara i min skola, som fasar för att bli skickade till Afghanistan.
Många av dem har aldrig ens bott där eftersom de är födda i Iran dit deras föräldrar flydde. Härom dagen skickades ett helt plan med unga människor från Sverige till Kabul i Afghanistan, där samma dag 80 personer dog i en bombattack och många, många fler skadades. En av dessa ungdomar har konverterat till kristendom och var livrädd för att han, liksom sin kompis, skulle hängas upp och ned och få fotsulorna sönderpiskade. Det tillåter våra myndigheter.
Det finns tre asylsökande elever i Uppsala kommun som gått färdigt Sprint och kan börja gymnasiet.
Problemet är att fastän lagen säger att alla under 20 får börja svenskt gymnasium så gäller inte det asylsökande elever. Inte ens om de är under 18 får de börja, inte ens om de fyller 18 tre dagar före skolstart får de börja.
I Skolverkets anvisningar står det att asylsökande under 18 inte har rätt att börja gymnasiet. Men det står också att det inte finns någonting som hindrar att enskilda kommuner ändå bereder plats för dem på ett nationellt program. Jag har bett om ett beslut från gymnasiestaben angående detta men det har förhalats sedan mars. Först ett preliminärt ja, sen ett kanske, sen inväntan på ett regeringsbeslut som inte ens berörde den här frågan, sen ett beslut som ska fattas högre upp i den kommunala organisationen, och så vidare.
Under tiden har ansökningsdatum för gymnasiestudier gått ut och eleverna blir alltmer förtvivlade. För dem kan det betyda en skillnad mellan liv och död.
Och fortfarande inget beslut. Resonemanget går att vi möjligen kan ha råd att ge plats till tre (3) personer i år men rädslan att det kanske ska blir fler nästa år och alldeles för dyrt dominerar. Det kanske blir 200 och vad kommer det då att kosta? Eller det kanske blir tio, och vad kostar det? Har vi råd med det? Eller har vi råd med att ha 200 (eller tio) rädda och desperata afghaner drivande på gatorna utan sysselsättning?
Jag är stolt över min skola och stolt över mina medarbetare och kolleger som oförtrutet uppmuntrar och peppar våra ungdomar. Men jag skäms över Uppsala kommuns hantering av det här ärendet!
Har vi råd med flyktingar över huvud taget? En svensk ungdom, född här som gått genom förskola, skola och gymnasium har kostat 2 503 200 kronor, när de är 19 år, förutsatt att de är helt friska. Många av de ungdomar som kommer hit har god skolbakgrund redan, betald av ett annat land. Många har också en obefinitlig skolbakgrund men alla som går Sprint förväntas klara av grundskolans kurser på tre till tre och ett halvt år, jämfört med en infödd svensk på nio år.
Enligt Migrationsverket fick vi 40 000 asylsökande i fjol, och och enligt detta kostade det 6 miljarder kronor det året. Det blir 150 000 per år och person.
En asylsökande ungdom med tre och ett halvt år på Sprint och tre år i gymnasiet är då uppe i en kostnad på 975 000 kronor. En skillnad på över 1,5 miljon jämfört med en svensk ungom!
Många av dem har redan gedigen yrkeserfarenhet från sina hemländer. Hur tar vi vara på den? Under de senaste två åren har många ungdomar kommit hit fyllda av hopp och sett en framtid. De går i skolan i ungefär ett och ett halvt år och tillägnar sig språk och seder i Sverige. Sedan deporteras de. Har vi råd med det?
Enligt OECD:s beräkningar tjänar vi 7 800 kronor per hushåll tack vare att invandrare kommer hit och betalar skatt, arbetsgivaravgifter, moms med mera, och enligt SEB:s sparbarometer slår de svenska hushållens förmögenheter alla rekord. Vi sparade en nettoförmögenhet på 146 miljarder under de sista tre månaderna på året och svenskarnas tillgångar ökade med 118 miljarder.
Vilka rapporter man än läser är man överens om att vårt största problem och våra största kostnader i framtiden är att den demografiska försörjningskvoten väntas öka.
Allt färre personer i yrkesverksam ålder ska försörja fler personer som är över 65 år. Dessutom lever de som är över 65 betydligt längre nu än förut. De ungdomar som nu är 18 år tillhör en kull med lägst antal barn som fötts sedan mitten på 1700-talet. De ska försörja 40-talisterna som tillhör kullarna av högst antal födda.
Samtidigt skickar vi iväg ungdomar i arbetsför ålder till förföljelse och krig, ungdomar som kan och vill jobba. Har vi råd med det?
Jag har svårt att förstå varför svenska politiska partier håller så tyst om detta. Är man verkligen så besatt av att få röster att man inte törs stå upp för mänskliga rättigheter?
Så här i nationaldagstider måste jag tyvärr säga att jag skäms över den flathet och feghet mitt lands politiker visar prov på! Vi har många skamfläckar i vår historia och man hoppas ju alltid att man lär sig något. Tyvärr är jag mycket rädd att vi inte har gjort det.
Gunilla Grass Renn, programrektor och god man