Jag anser att man vid sjukhuset har gjort det mycket enkelt för sig att införa besöksförbud för alla anhöriga under pågående pandemi. Det är väl inget tvivel om vilken betydelse det har för sjuka patienter att få träffa nära anhöriga.
Den fråga som omedelbart borde ha infunnit sig på ledningsnivå vid sjukhuset samtidigt som man införde besöksförbud borde ha varit vad kan vi göra för att anhöriga på ett säkert sätt ska kunna träffa sina nära och kära. Jag måste tyvärr konstatera att bristen på tämligen lätta åtgärder för att möjliggöra ”säkra smittfria besök” har varit total. Efter mer än 40 års sjukhuserfarenhet av vård av svårt sjuka (varav mesta tiden vid Akademiska sjukhuset) har jag lärt mig betydelsen av kommunikationen mellan sjuk och anhörig. I den här situationen inser jag att sjukhusledningen helt bortsett från den effekten.
Vi det här laget under pandemin är vi tämligen säkra på hur man undviker smittspridning med hjälp av avstånd, handhygien och karantän om man känner sig det minsta infekterad. Med den lokalkännedom jag har vid Akademiska sjukhuset så vet jag att man vid de flesta vårdavdelningarna mycker väl kan organisera så att anhöriga kan besöka utan att smitta den inlagde patienten.
Om man trots detta besöksförbud ändå nyligen har konstaterat att man fått in covid 19 vid sjukhuset är den naturliga frågan hur har det här gått till? Vilka rör sig på avdelningarna och har nära kontakt med patienterna? Frågan är ju lätt besvarad- det är den vårdande personalen.
Jag har tillbringat en hel del tid vid sjukhuset de senaste två månaderna och fått en mycket bra bild av den inkonsekvens som tillämpas. All personal med någon form av sjukhusanställning har passerat in och ut på avdelningar utan att ha vare sig ha munskydd eller efter att ha spritat händerna. Möjligen beror det på att de inte har haft direktkontakt med patienterna men jag ser ändå det som en total brist på respekt för oss äldre anhöriga som absolut inte ens får komma in på avdelningen trots munskydd för att träffa en sjuk anhörig. Observera att man som anhörig verkligen gör allt för att inte bidra till fortsatt smittspridning och i synnerhet inte utsätta våra sjuka anhöriga för risk.
Eftersom vi fortfarande inte vet när vi kan andas ut från denna pandemi är det hög tid för Akademiska sjukhuset att organisera säkra sätt att i möjligaste mån låta anhöriga besöka sina anhöriga vid sjukhuset. Varför inte tillämpa de allmänna regler som redan finns? Exempelvis obligatoriskt munskydd för besökande, avstånd på minst 2 meter (bord/skärm), något som är fullt möjligt att organisera.
Det är inte särskilt konstigt att vi äldre börjar känna oss mobbade i den situation vi befinner oss i. Personligen har jag i det längsta försökt undvika att påpeka min långa erfarenhet av att vårda svårt sjuka patienter i min aktuella position som nära anhörig. Tyvärr måste jag erkänna att de undanflykter och dåligt underbyggda argument för besöksförbud jag möter har lett till att jag upprepade gånger har känt mig tvungen att påpeka att jag inte behöver någon föreläsning om vad smitta är och hur den ska undvikas.
Sammantaget har det införda besöksförbudet tydliggjort den stelbenthet som många gånger kännetecknar stora organisationer. Det fattas snabba och alltför ofta dåligt underbyggda beslut på högsta ledningsnivå utan att ställa sig den väsentliga frågan – vad kan vi göra för att minska de eventuella negativa effekterna av detta beslut. Med flera års erfarenhet som verksamhetsansvarig vet jag att lämpliga åtgärder kan göras för smittfria anhörigbesök utan vare sig extra personalåtgång eller särskilda kostnader. Det är hög tid för ledningen vid Akademiska sjukhuset att agera.