I dagarna är det 22 år sedan folkmordet startade i Rwanda. Uppemot en miljon människor mördades brutalt. Just i detta nu utför de islamistiska terroristerna i Daesh ett vidrigt folkmord mot kristna, jezider, turkmener, shiiter, mandéer och sunniter i Irak och Syrien. I en tid där terrorism, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten både är globala företeelser som inte ser nationsgränser och fenomen vi globalt har ett ansvar att bekämpa behövs tydliga lagar på hemmaplan.
2014 antog riksdagen en ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Svenska domstolar har därmed jurisdiktion över dessa brott även om de begåtts utanför Sverige.
Beslutet omfattar dödande, sexuella övergrepp och tortyr när dessa gärningar är del i ett omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot en civilbefolkning. Maxstraffet höjdes till sex års fängelse. 2010 avskaffade riksdagen även preskriptionstiden för vissa allvarliga brott. Några av de brott som inte längre kan preskriberas är mord, dråp, folkmord och grovt folkrättsbrott.
Men i och med att den tidigare preskriptionstiden var 25 år innebär det att alla mördare som begick sina brott innan 1985 inte kan åtalas för dessa.
Detta gäller även så allvarliga brott som folkmord, begångna under Förintelsen, i och med att dessa preskriberats inom ramen för tidigare lagstiftning. Det finns fortfarande nazikrigsförbrytare kvar i livet. Mördare som drivit nazisternas dödsläger, förövare som sänt barn till gaskammaren och brottslingar som aktivt deltagit i judeutrotningen på östfronten. Förbudet mot retroaktiv strafflagstillämpning är ytterst förankrat i Sveriges internationella åtaganden avseende mänskliga rättigheter.
I förhållande till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser bör Sverige – liksom alla andra stater – när man överväger ändringar i nationell lagstiftning utgå från vad som var kriminaliserat vid tiden för brotten enligt folkrätten och inte enligt nationell rätt. Det framgår av artikel 15 (2) FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt artikel 7 (2) Europakonventionen.
Om nationell lagstiftning kunde antas efter andra världskriget för att lagföra gärningar begångna under andra världskriget, utan att det stred mot retroaktivitetsförbudet, så borde även nationella preskriptionsregler kunna ändras då det är samma brott och principer som aktualiseras.
Det är ingen nyhet att Sverige fungerat som en fristad för misstänkta nazistiska krigsförbrytare, både av nazister som använde Sverige som ett transitland vid krigets slut på väg till Latinamerika och bland
andra som bosatte sig här permanent. Simon Wiesenthal-centret har länge uppmärksammat detta faktum. De har presenterat ett fyrtiotal fall med misstänkta nazistiska krigsförbrytare direkt relaterade till Sverige.
Danska historiker har även uppgett att en svensk medborgare kan ha varit medskyldig till mord på 1 500 fångar vid arbetslägret Waldlager Bobruisk i dagens Belarus (Vitryssland) under andra världskriget. Mannen, som föddes i Danmark, var med i det danska nazistpartiet och deltog i ett frivilligförband som arbetade under den brutala naziststyrkan Waffen-SS. Några år efter krigsslutet flyttade mannen och hans fru till Sverige och blev svenska medborgare.
Bevisen mot mannen är enligt Wiesenthalcentret starka. Bevisens styrka spelar dock ingen roll, i och med att mannen inte kan åtalas i Sverige då brotten här anses vara preskriberade.
För att kunna förebygga framtida, och stoppa pågående, folkmord krävs det att redan existerande krigsförbrytare ställs inför rätta. Skulden för brott mot mänskligheten minskar inte med åren. Jag är övertygad om att det går att finna en bred majoritet i Sveriges riksdag för att göra det möjligt att väcka åtal för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser begångna också före 1985.
71 år efter andra världskrigets slut ska de sista överlevande nazisterna som gjort sig skyldiga till krigsbrott under Förintelsen inte tro att de kan komma undan rättvisan. Inte heller i Sverige. Det är sent, men inte för sent.
Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (L)