Ökad tillgänglighet och ökad kvalitet i högre utbildning går hand i hand. Om lärosäten blir skyldiga att välkomna alla studenter och deras olika behov finns goda möjligheter att samtidigt utveckla pedagogiken så att undervisningen blir bättre för alla.
Den 24 juni beslutar riksdagen om ett förslag som går ut på att otillgänglighet ska klassas som diskriminering. Om förslaget går igenom är det en milstolpe för alla de människor och organisationer som kämpat för att det ska vara otillåtet att stänga ute personer med funktionsnedsättning från högre utbildning och andra viktiga delar av samhället.
Omkring var femte svensk har någon form av funktionsnedsättning och antalet studenter med funktionsnedsättning ökar stadigt varje år. Men tyvärr får många av dem inte den hjälp de behöver under sina studier. Den hjälp de får består dessutom ofta av olika särlösningar och anpassningar inte berör undervisningen i stort.
Men nu kan det alltså bli ändring på det. Det nya förslaget innebär att skyddet mot diskriminering i högskolan skärps och utvidgas till att även innefatta undervisningen, och inte som i dag bara lokalerna. Det skulle bland annat betyda att studenter i framtiden enligt lag kommer att ha rätt till pedagogiska hjälpmedel, alternativa examinationsformer eller personligt stöd av annat slag.
Sveriges förenade studentkårer (SFS) välkomnar en utvidgning av diskrimineringslagen. Vi anser att högre utbildning är en rättighet och att alla som vill utbilda sig ska få möjlighet att göra det. Det betyder att högskolan ska vara öppen för alla studenter och deras olika behov.
Vad många inte vet är att en lagändring också kan bidra till att höja kvaliteten av den högre utbildningen generellt. Att uppgifter och instruktioner ska vara tydliga, att det finns en variation och flexibilitet gällande examinationsformer och att föreläsningar är tydligt strukturerade är exempel på åtgärder som ökar tillgängligheten samtidigt som undervisningen blir bättre för alla. På så sätt går ökad kvalitet och ökad tillgänglighet ofta hand i hand.
Vår förhoppning är att den nya lagen kommer göra så att strålkastaren riktas mot undervisningsuppdraget, som annars ofta glöms bort. Vi hoppas att så väl politiker som högskolor och universitet ser de nya tillgänglighetskraven som en anledning att utveckla undervisningen och pedagogiken för att hitta nya, övergripande lösningar som gynnar alla studenter och höjer kvaliteten på den högre utbildningen i Sverige.
SFS kräver bland annat:
• Ett nytt system för tilldelning av resurser som ger förutsättningar och incitament för lärosätena att förbättra sin undervisning.
• En strategisk satsning på högskolepedagogisk forskning.
• Att kravet på minst 10 veckors högskolepedagogisk utbildning för lärare i högskolan återinförs.
• Inrättande av en samordnad aktör för högskolepedagogiska frågor på nationell nivå.
Lagändringen för ökad tillgänglighet är både helt nödvändig och ett viktigt steg i rätt riktning. Men än finns mycket kvar att göra. Sverige ligger långt efter på högskolepedagogikens område. I dagarna samlas flera av världens främsta experter på pedagogik i högre utbildning i Stockholm för att delta i konferensen International Consortium for Educational Development. Att konferensen hålls i Stockholm ger oss en stor möjlighet att hämta kunskap och inspiration för det högskolepedagogiska utvecklingsarbetet i Sverige. Nu fattas bara ytterligare politiskt initiativ för förändring.
Erik Arroy
ordförande Sveriges förenade studentkårer (SFS)