Resistenta bakterier frodas i sjukhusavlopp. Fågelarter riskerar utrotning, blåmusslor förvandlas till levande läkemedelsförpackningar och fiskar blir sjuka av läkemedelsrester. Klockan är fem över tolv att säkra grön läkemedelsanvändning.
Läkemedel ska vara säkra – för den sjuke och för alla andra. Därför är det avgörande hur ett läkemedel påverkar miljön. En substans som har effekt i våra kroppar har ju sannolikt även effekter i andra organismer. Självklart ska läkemedlens värde för sjuka människor väga tyngst, men jag anser att vi bör ta större hänsyn till hur våra läkemedel påverkar miljön när de tillverkas och används av oss.
I ett delbetänkande från Läkemedels- och apoteksutredningen 2013 föreslogs att miljöhänsyn borde påverka mer. Ändå finns fortfarande långt ifrån tillräckliga krav på hur läkemedelstillverkning får skada miljön i tillverkningslandet. Asiatiska läkemedelsfabriker läcker i dag ut stora mängder substanser till jordbruk och dricksvatten. När hormonstörande ämnen sprids i naturen påverkar de vattenlevande organismers fortplantning, och enbart utsläppen av antibiotika kan stå oss dyrt över hela världen.
Larmrapporter visar även att halterna av diklofenak på visa håll är så höga att gamar riskerar utrotning. Fokus i dag är lägsta pris, inte planetens framtid. Det måste vi göra något åt. Vi behöver ta hänsyn till tillverkningsprocesser, förpackningar och utsläpp när vi importerar läkemedel till Sverige. Jag anser att staten bör ställa miljökrav och följa upp med revisioner där tillverkningen sker.
Så länge vi upphandlar med tyngdpunkten på lägsta pris motverkar vi att utvecklingsländernas läkemedelsindustri investerar i dyra miljöförbättringar.
Ett rikt land som vårt kan inte med gott samvete ge vård som i sin tur skadar människor och djur någon annanstans på jorden. Även när vi använder läkemedel behöver det ske klokt och ansvarsfullt. Vilka läkemedel ska till exempel vara receptfria? Läkemedelsverket föreslog redan 2012 att miljöhänsyn ska vägas in innan läkemedel blir receptfria, men regeringen har inga planer på sådan lagstiftning i dag.
Vad händer med de läkemedelsrester som lämnar våra kroppar och spolas ned i toaletten? Svaret är att just detta är den allra största miljörisken i läkemedelskedjan. Läkemedelsrester hamnar överallt; i jord, i sediment, i sjöar, hav och grundvatten. År 2014 uppmättes exempelvis fyra gånger normkoncentrationen av läkemedlet diklofenak i Fyrisån i Uppsala. Forskare har även visat att läkemedelsrester från våra hushållsavlopp sprids långt ut till havs i Östersjön, så att blåmusslor blir lagringsplats för kemikalier och fiskar tar skada.
Som tur är finns lösningar, bara vi tar vara på dem. På Akademiska sjukhuset pågår ett arbete sedan många år för att rena sjukhusets avloppsvatten från läkemedelsrester och multiresistenta bakterier. För några år sedan byggdes Sveriges första fullskaliga ozonanläggning i Knivsta för att utvärdera hur avloppsvatten kan renas från läkemedelsrester, och nyligen invigdes en permanent sådan anläggning i Linköping. En ytterligare möjlighet är att patienter i framtiden kan få med sig ett reningsblock hem från apoteket.
Det finns alltså möjlighet till kommunal avloppsrening, rening av sjukhusavlopp och även tillfällig rening hos oss privatpersoner. Ingen av dessa lösningar tar dock bort alla läkemedelsrester, och därför anser jag att vi behöver införa dem alla tre.
Vi har att göra. Trygg läkemedelsanvändning är så mycket mer än rätt tablett i rätt tid. Vi ska kunna vara trygga med att de läkemedel vi använder inte förstör vår egen eller andras miljö, eller gör andra människor sjuka. Vi måste som samhälle ta ansvar för vår läkemedelsanvändning från start till mål. Jag anser att det är hög tid att staten ställer krav på tillverkning och miljövänlig import, att vi inför miljökrav för receptfrihet och att vi flerstegsrenar läkemedel från vårt avloppsvatten. Annars lär vi betala ett högt pris för våra billiga läkemedel.
Lina Nordquist
leg apotekare, förstanamn Liberalernas riksdagslista