Vår sexualitet är en del av vilka vi är som människor. Vi går i Prideparaden för rätten att känna sig stolt över vem man är och vill vara. Människor som med hot och våld försöker kontrollera andras sexualitet drabbar inte bara hbtq-personer, de hotar hela vår liberala samhällsmodell.
Svenska folkets syn på hbtq-personer har förändrats snabbt sedan millennieskiftet. I en tid av polarisering är det glädjande att en bred majoritet sluter sig bakom att alla ska åtnjuta samma grundläggande rättigheter. Men det finns fortfarande hbtq-personer som utsätts för våld, diskriminering, fördomar och andra kränkningar enbart på grund av vilka de är.
Ett exempel är Ardeshir - muslim och öppet homosexuell sedan mitten av 90-talet. Han är grundare av föreningen Homan - för invandrade hbtq-personer. När han föreläser i skolor är det inte sällan han blir hånad och till och med attackerad av elever. Han har också märkt av en slags moralpolis i förorten som vill driva tillbaka gayrörelsen, rapporterar SVT.
Extremister riktar ofta sina hot och sitt våld mot hbtq-organisationer. För andra året i rad lät RFSL meddela att de avbröt sin närvaro under Almedalsveckan då en nazistisk organisation med förmåga att begå allvarliga brott fått tillstånd att delta. Högerextremister stör även pridefestivaler på många platser i Sverige.
Det är ett svek att politiker inte hanterat problemet med moralpoliser i utsatta områden i tid. Under liberal ledning beställdes en kartläggning av situationen som terrorforskaren Magnus Ranstorp presenterade 2009, Rosengårdsrapporten. Istället för att möta kartläggningen med skarpa åtgärder för att stoppa begränsningarna av människors frihet, möttes den med anklagelser om rasism. Situationen har sedan dess eskalerat.
När vi går i Prideparaden firar vi de segrar som uppnåtts. Varje generation har mött hårt motstånd. I dag möter vi helt nya utmaningar. När reaktionära krafter och extremister växlar upp, måste också vi växla upp.
Sverige behöver en ny bredare nationell hbtq-strategi som är uppdaterad utifrån omvärldshändelser, gjorda framsteg, ny kunskap och som också kartlägger hur utbrett hedersrelaterat våld och förtryck är bland hbtq-personer. Den behöver åtföljas av konkreta insatser som gör skillnad i vardagen.
För att hbtq-personer ska känna sig trygga i mötet med det offentliga anser vi att det behövs ett kompetenslyft avseende hbtq-frågor inom skola och fritid, socialtjänst, vård och omsorg och andra välfärdstjänster som kommuner och landsting ansvarar för.
Skolornas likabehandlingsarbete måste tydligare omfatta samtliga relevanta hbtq-frågor. Ett första steg är att skyldigheten att arbeta med aktiva åtgärder numera omfattar alla diskrimineringsgrunder i diskrimineringslagen, men mer behövs.
Liberalerna har drivit på en rad förslag för att komma tillrätta med radikaliseringen som pågår runt om i våra städer. Det handlar om förebyggande sociala insatser i skolor för att förhindra rekrytering och ökade möjligheter för polisen att stoppa våldsbejakande organisationer. Att vi i Sverige har parallella samhällen, där unga inte får möjlighet att utvecklas och bestämma över sitt eget liv är helt oacceptabelt.
Vi liberaler är beredda att om så krävs förstärka Polismyndigheten med resurser till den nationella kontaktpunkten för hatbrottsfrågor och så att demokrati- och hatbrottsgrupperna i de tre största städerna förstärks.
Ju mer reaktionära krafter försöker inskränka människors frihet, med större kraft måste vi agera. Nu kavlar vi upp ärmarna och ökar tempot igen för att Sverige ska bli möjligheternas land för alla. Kärlek och respekt – så enkelt är det.