I år firar den så kallade Torekovkompromissen 45 år. Kompromissen kan sägas vara kulmen på ett långt utredande: Frågan om en ny författning hade stötts och blötts sedan 1954.
Den gamla författningen av år 1809 var otidsenlig och byggde på maktfördelning mellan riksdag och kungamakt, men det demokratiska genombrottet krävde nya spelregler. Så kom frågan om kungamakten i fokus. Statschefens roll skulle fastställas, och fyra herrar samlades på hotell Kattegatt i Torekov i augusti 1971 för att försöka finna en gemensam lösning. Från högerhåll fördes krav på bibehållen monarki, där statschefen skulle få behålla vissa befogenheter, som exempelvis att medverka vid regeringsbildning. Från motsatt håll hade det sedan länge ställts krav på övergång till republik.
Kompromissen blev att monarkin fick vara kvar, men skulle fungera som symboliskt uttryck för landet Sverige, en ceremoniell
post utan politiskt innehåll.Kompromissen var ett uttryck för att undvika strid kring en ny författning, och ska också ses som bekräftelse på en avklingad kungamakt.
Med denna kompromiss hoppades många i det politiska etablissemanget att frågan om statsskicket skulle vara ur världen, även om uttalanden gjordes om att det nu bara återstod ett penndrag för att övergå till en republikansk ordning. Men är det verkligen så att kungamakten, en kvarleva från ett odemokratiskt Sverige, blivit opolitisk? Och hur länge ska en kompromiss gälla? Hur länge ska man begrava frågan genom att hänvisa till en kompromiss från 70-talet?
Grundlagsberedningen (SOU 1972:15) säger att tanken är att statschefen ”undviker sådant som kan uppfattas som ståndspunktstagande i omstridda samhällsproblem”. Beredningen är tydlig på denna punkt: Kungens sätt att utöva sin representation får inte stå i motsatsförhållande till den politik som förs av de ansvariga organen.
Kungen är inte vem som helst. Hans ärvda position till ett ämbete med rollen som opolitisk företrädare för ett land har givit honom en speciell ställning. Vad han säger och tycker spelar roll. Därför ska kungen inte uttala sig i frågor som är politiska och inte i synnerhet kontroversiella. Ta fallet med förslag till Nobelcenter. Ta åsikten om norsk valfångst. Kungens anförande vid riksdagens öppnande ger tydliga politiska signaler. Kungamakten visar även sin politiska roll genom aktiviteter i sociala medier, inköpta PR-tjänster och nätverksbyggande tillsammans med inflytelserika personer. Så sker påverkan i politiska frågor.
Men politiskt inflytande och opinionsbildning utövas också på ett annat sätt. Den kungliga familjens liv belyses av massmedia på ett ytligt och ofta förnedrande sätt, både för hovet och allmänheten. Ytliga kommentarer om klädsel, mer sällan om monarkins roll i det demokratiska livet. Detta skapar tankar om en darrig balansgång mellan upphöjdhet och vanlighet. Public service cirklar runt den kungliga familjen utan att närmare analysera vad monarkin representerar då det gäller värderingar och människosyn. Verkligen politiska frågor.
Det är en skam att den politiska nivån är så påfallande tyst om vårt statsskick. Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna har krav på republik i sina partiprogram. Men undfallenhet och taktiska överväganden får många politiker att gömma sig bakom Torekovkompromissen, som blivit ett alibi för att inte ta upp frågan om vårt statsskick.
Vår nuvarande ordning står i bjärt kontrast mot demokratiska tankar om jämlikhet, religionsfrihet, samt idén att en förtroendepost som statschefsämbetet inte ska tillsättas genom arv utan genom val, där granskning och ansvar ska utkrävas.
Kungen och den institution han representerar äger på olika sätt inflytande som står i strid med överenskommelsen i Torekov.
Flera statliga utredningar har sett dagens ljus sedan 1971, med det goda syftet att genomlysa vår demokrati och föreslå förändringar.
Men någon utredning om en så viktig fråga som vårt statsskick lyser fortfarande med sin frånvaro.
Tillsätt därför en utredning om fördjupning av vår demokrati, och se över vårt statsskick! Vi behöver en livlig debatt. Vi behöver en förändring.
Anders Nordström
Republikanska föreningen i Uppsala