Köerna till sjukvården har mer än fördubblats under tiden Stefan Löfven styrt Sverige. I Uppsala står 745 personer i kö för operation. Dessa har väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Människors förtroende för vården sjunker. Därför välkomnar vi statsministerns nyvakna intresse för sjukvården.
I dag besöker statsministern Uppsala. Men vad finns på agendan mer än en valturné till tre orter? Är statsministern beredd att erkänna att svensk sjukvård är i kris, vilket varken han eller socialminister Annika Strandhäll hittills har gjort? Har han några åtgärder för att lösa vårdkrisen?
Det krävs en politik som både stärker det som fungerar väl och vågar ompröva invanda föreställningar och strukturer. Kristdemokraterna föreslår därför en rejäl reformagenda som svarar upp mot detta.
Alla ska kunna lita på att hälso- och sjukvården fungerar när den behövs. Och att den finns där när den behövs. Det handlar om de hastiga magsmärtorna som behöver undersökas och behandlas rätt, fallet från cykeln som leder till bruten handled och hjärnskakning, ryggen som krånglar eller något annat av alla de där ganska vanliga åkommorna som kan drabba oss alla någon gång i livet. Det handlar också om de gånger vi har ont i själen och behöver hjälp av psykiatrin. För några av oss är det de riktigt svåra eller kroniska sjukdomarna som gör att vi behöver akut eller långvarig kontakt med sjukvården. Och det handlar om när vi inte klarar oss själva och behöver stöd av äldreomsorgen eller kanske palliativ vård. Vården och omsorgen måste finnas där och fungera på bästa sätt. Ingen patient eller vårdtagare ska behöva fundera över vem som är huvudman eller utförare. Det ska fungera sömlöst.
Patienter ska inte behöva vänta på vård mer än absolut nödvändigt. Dels för att minska lidandet för den enskilde, dels för att förhindra att tillståndet förvärras och i värsta fall leder till döden. Därför är frågan om att korta vårdköer och att förstärka vårdgarantin en anständighetsfråga och en nödvändighet för att upprätthålla en hälso- och sjukvård i världsklass.
Under alliansregeringen genomförde vi en rad viktiga satsningar som minskade köer inom hälso- och sjukvården. Genom reformer som kömiljarden och lagen om valfrihetssystem minskade köerna och vårdgarantin stärktes. Kömiljarden var en prestationsbaserad ersättning till de landsting som kortade vårdköerna ännu mer än vårdgarantin krävde. Den bidrog till ökat fokus på tillgänglighet i landstingen.
Dessvärre avvecklade den nuvarande rödgröna regeringen kömiljarden 2015. Sedan dess har köerna ökat dramatiskt och uppfyllelsen av vårdgarantin har försämrats. Det finns stora skillnader i väntetider mellan olika verksamheter – både inom och mellan landsting och vårdområden. Vänsterregeringen ersatte kömiljarden med en så kallad professionsmiljard. En ersättning som tilldelas landstingen helt utan krav på motprestation, uppföljning eller utvärdering. Det är inte en ansvarsfull hantering av våra gemensamma resurser och det är de sjuka som får betala priset.
För att återigen korta köerna och öka tillgängligheten föreslår vi att ett prestationsbaserat statsbidrag, likt kömiljarden, återinförs. Ett ersättningssystem som ger landstingen förutsättningar och drivkraft att arbeta kontinuerligt, strategiskt och metodiskt för att korta vårdköerna och stärka vårdgarantin. Parametrarna för ersättning bör optimeras för att ge huvudmännen förutsättning och drivkraft att skapa mer sammanhållna vårdkedjor. Utvärdering bör ske regelbundet.
Stefan Löfven har inte prioriterat sjukvården som statsminister. De ansvariga ministrarna Gabriel Wikström och Annika Strandhäll har inte haft kunskap om sjukvården och har fokuserat på andra delar av sina ministeransvar. Inte en enda sjukvårdsreform värd namnet har genomförts.
Några månader före valet engagerar sig statsministern. Vi vill fråga statsministern: har sjukvården blivit bättre eller sämre under hans tid i regering? Vad är statsministerns svar på de fördubblade köerna till sjukvården?
Ebba Busch Thor
partiledare (KD)
Acko Ankarberg Johansson
sjukvårdspolitisk frontperson (KD)