Sverige är ett rikt land – men trots det lever 230 000 barn i fattigdom, enligt en kartläggning från Rädda Barnen. För att bekämpa barnfattigdomen hade den socialdemokratiskt ledda regeringen föreslagit satsningar för ett mer jämlikt Sverige. Men det röstade de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna ned i riksdagen.
Bakom turerna i riksdagen, maktspelen och den politiska prestigen kommer människor och i synnerhet barn i kläm. När familjens inkomst inte räcker till i vardagen drabbar det barnen som inte kan göra det kompisarna gör. Att gå på bio, träna fotboll, åka på skolresa och att få julklappar blir ofta en omöjlighet.
Att leva i en familj som har det dåligt ställt påverkar ofta barnets hela vardag. Risken att bli mobbad och att få sämre resultat i skolan ökar.
Man har inte heller samma möjligheter till en aktiv fritid som ett barn från en familj med stabilare ekonomi. Dessutom påverkar det oss alla ur ett samhällsekonomiskt perspektiv då barnfattigdom visar sig ha en tät korrelation med ungdomsarbetslöshet. Våra politiker kunde i veckan ha gett omkring 230 000 barn en efterlängtad julklapp. Så blev det inte.
Effekten av att hundratusentals barn lever i fattigdom är att vårt samhälle slits isär och blir mer ojämlikt. Vissa barn riskerar att halka efter permanent.
För oss som socialdemokrater är en sådan utveckling oacceptabel. För att påbörja arbetet med att skapa ett mer jämlikt Sverige där barnfattigdom förpassas till historien föreslog den rödgröna regeringen bland annat:
Ökat underhållsstöd till ensamstående föräldrar
En stor del av ekonomiskt utsatta barn lever med ensamstående föräldrar. Regeringen ville öka stödet med 625 miljoner kronor per år.
Alla barn ska ha rätt att få den medicin de behöver för att vara friska. Föräldrar ska inte behöva välja mellan vinterskor eller astmamedicin.
Regeringen vill att alla barn och unga ska få möjlighet att delta i musik- och kulturskolans verksamhet. Där de kan spela instrument, dansa och delta i en teatergrupp, utan att plånboken avgör.
Därför ville regeringen införa en stödordning för att stimulera kommunerna att ha låga avgifter.
Att avskaffa barnfattigdomen handlar om politisk vilja och om prioriteringar. De ovanstående satsningarna var ett steg i rätt riktning mot ett mer jämlikt Sverige. Nu blir de inte verklighet, vilket är djupt olyckligt och tragiskt för ett modernt välfärdsland som Sverige. Åtta år med högerpolitik har aktivt bidragit till att öka ekonomiska klyftor och utanförskap. Barnfattigdomen har bitit sig fast i samhället. Fortsatt högerpolitik kommer inte underlätta arbetet mot barnfattigdom.
Det som behövs är reformer för fler jobb, starkare skyddsnät, och en politik som tar hänsyn till alla barn oavsett socioekonomisk bakgrund. Med andra ord krävs en socialdemokratisk politik. Den 22:a mars får vi en ny chans att avgöra Sveriges riktning, och då hoppas SSU att Sveriges barn kan få en försenad julklapp.
Ellinor Eriksson, förbundsordförande Sveriges Socialdemokratiska ungdomsförbund, SSU
Pavlos Cavelier Bizas, ordförande SSU Uppsala