Denna artikel är en vidareutveckling av de problemställningar som jesuitpater Ulf Jonsson behandlar i sin debattartikel i UNT (31/1).
Liberalerna strider ibland paradoxalt nog mot sina egna principer, i sin iver att framställa sig som samhällsvänliga och solidariska med alla medborgare oavsett tro, etnisk grupp, sexuellt identitet med mera.
Det beslutet som liberalerna fattade på sitt landsmöte i november förra året om att tvinga alla med vigselrätt att viga samkönade äktenskap är ett av många exempel där liberalerna hamnar i konflikt inte bara med de aktörer som berörs av frågan utan även med sig själva som utövande av den liberala ideologin.
Liberalernas avsikt att förorda att Sverige inför aktiv diskriminering av vigselförrättare som av religiösa skäl nekar att viga samkönade par strider mot just liberalismens grundvalar eftersom den fragrant urholkar religionsfriheten.
På ett sätt tycker jag ändå att pater Jonssons farhågor om att en sådan procedur skulle undergräva religionsfriheten och att staten ger upp den religösa neutralitet är lite överdrivet. Han menar att om liberalerna får sin vilja igenom kan staten sedan komma med anvisningar om hur trossamfunden skall utforma sina gudtjänster.
Detta kan alltså aldrig ske för det vore ett fruktansvärt intrång i religionsfriheten och något fullständigt otänkbart i dagens demokratiska Sverige.
Staten kan ta bort den juridiska giltigheten av till exempel en katolsk vigsel men aldrig den religiösa innebörden av sådan eftersom vigseln i kristen tro är en sakrament.
En sakrament i kristna termer är en av Gud instiftad kulthandling och ingrepp i en sådan kan endast ske av Guds representanter (Påven, ärkebiskopar) enligt trossamfundets katekes.
Genom att inrätta ett obligatoriskt civilt äktenskap löser man denna konflikt. Staten skulle då kunna ta bort den juridiska giltigheten av exempelvis en katolsk vigsel genom att frånta prästen vigselrätten. Men här menar jag att trossamfundet kan fortsätta i lugn och ro att viga enligt samfundets troslära.
De som blir vigda får sin juridiska giltighet av vigseln genom att ingå civilt äktenskap. Samfundets präster i sin tur hamnar aldrig i konflikt med samfundets troslära, eftersom de aldrig behöver viga samkönade äktenskap.
Med denna lösning förlorar samfunden den juridiska giltigheten och därmed den juridiska statusen för sina vigslar, men detta tycker jag är ointressant i sammanhanget, för samfundens uppgift är att utöva religion.
Alfonso Marin (KD)