Sverige är världskänt för sin utmärkta byråkrati. Det mesta dokumenteras och journalförs, besöken på vårdcentralen är inget undantag. Poängen med detta är att läkaren ska kunna fatta välgrundade beslut och därmed säkerställa patienters goda hälsa. Det är därför bedrövligt att se hur landstingens journalsystem är ett opraktiskt lapptäcke av ett flertal olika konkurrerande system. Något som försämrar både personalens arbetssituation och medborgarens patientsäkerhet. Vad som behövs för att åtgärda detta är ett nationellt journalföringssystem.
Det är allmänt känt att vårdpersonalen i stora delar av landet går på knäna. Detta förvärras av att vårdpersonal tvingas ödsla tid på att skriva ut remisser, kontakta andra sjukhus för att få tillgång till journaler och hantera andra administrativa problem relaterade till journalsystemet. Inte sällan tvingas vårdpersonalen vänta på att få en patientjournal faxade från ett sjukhus till ett annat, inom ett och samma landsting. Dessutom försvårar detta arbetsplatsbyte, då personalen blir tvungen att sätta sig in i ett nytt system när de byter arbetsplats.
Den här stelbentheten stjäl därtill tid från vården av patienter. Journalföringssystemen kan nämligen skilja sig mellan primärvården och sjukhusen, vilket försvårar läkarens omhändertagande av multisjuka äldre. En patientgrupp som regelbundet behöver besöka vårdcentraler och sjukhus på grund av sina medicinska åkommor och som får träffa olika läkare på olika vårdnivåer. Ytterligare ett exempel är svårigheten att få tillgång till en medveten patients journal. Dålig kommunikation på grund av systemens stelbenthet kan således i värsta fall leda till ödesdigra konsekvenser för den enskilde. Detta är en situation som bör vara tämligen obefogad i ett modernt IT-samhälle.
Visserligen har sjukvården kommit långt i Sverige jämfört med många andra länder, men Ungsvenskarna anser att vårdens IT-infrastruktur kan bli betydligt bättre. Att ha ett nationellt journalsystem skulle underlätta för alla involverade. Det skulle innebära en minskad administrativ börda och en smidigare vardag för vårdpersonalen. Men framför allt skulle ett nationellt journalsystem öka patientsäkerheten. Det skulle bli enklare med informationsöverföring från ett landsting till ett annat och mellan de olika vårdnivåerna. Utlåtanden från patientens övriga läkare skulle alltså bli mer lättillgängliga, med bättre vård som följd.
Det är märkligt att ett land med tio miljoner invånare ska ha olika journalsystem för olika landsting och på olika vårdnivåer. Därför förespråkar vi inom Ungsvenskarna att staten ska tillhandahålla ett nationellt journalföringssystem som alla sjukhus och vårdcentraler ska vara kopplade till. En särskild kommitté ska utreda vilket företag som kan tillfredsställa de krav som skulle ställas och detta skulle implementeras inom en lämplig tidsperiod. Att informationen ska lagras inom Sverige är för oss en självklarhet.
Avslutningsvis kan det konstateras att detta är en reform som skulle ta lång tid. Vi är dock hoppfulla med att reformen i slutändan kommer tjäna in de kostnader reformen skulle generera. I synnerhet i form av bättre arbetssituation för vårdpersonal och patientsäkerhet för medborgarna. Låt oss avskaffa detta opraktiska lapptäcke. Ju tidigare, desto bättre.
Haroon Bayani
talesperson vård- och omsorgspolitik Ungsvenskarna