Elbilar är status på våra vägar och flygskam får allt fler svenskar att dra ner på flygandet. Men sjöfarten tycks fortfarande immun mot klimatvänliga tendenser – särskilt när det gäller de största kryssningsfartygen. Det är dags att sätta press på sjöfartens klimat- och miljöanpassning och införa miljözoner också på vattnet.
Det senaste året har präglats av allt intensivare fokus på flygets miljörelaterade påverkan och utsläpp. Det är bra. De allt tuffare miljöreglerna för vägbunden trafik och fordonsindustrin debatteras intensivt och ofta. Det är också bra.
Vad som är långt ifrån bra är att sjöfarten av någon anledning hamnat i betydande radioskugga i sammanhanget. Det är dags att ändra på det.
Nyligen avslöjade SVT i en serie reportage att bara den inhemska sjöfarten står för närmare dubbelt så mycket luftföroreningar och växthusgaser än man tidigare redovisat och trott. Totalt 662 000 ton årligen, att jämföra med inrikesflyget som släppte ut 554 000 ton.
Internationella kryssningsfartyg och dess rederier är inte bättre. Den brittiska tidningen The Guardian genomförde 2018 en undersökning som visade att ett stort kryssningsfartyg släpper ut lika mycket skadliga ämnen (svavel- och kväveoxid) som 50 miljoner bilar. Omräknat betyder det att världens 15 största kryssningsfartyg släpper ut lika mycket som hela världens fordonspark, eller 760 miljoner bilar.
Nio av tio kryssningsfartyg som anlöper Stockholms hamn står med dieselmotorerna igång för att generera el medan de ligger vid kaj. Ett enda sådant fartyg släpper ut lika mycket koldioxid som 700 tomgångsgående långtradare. I Stockholm stod kryssningsfartyg i fjol i hamn med motorerna igång under 4424 timmar.
Det är för dessa fartygs skull som Trafikverket och Sjöfartsverket vill spränga upp en ny farled, Horstensleden, rakt genom Stockholms unika ytterskärgård. Sjöfarten runt Sverige släpper ut mer än dubbelt så mycket kväveoxid som all trafik och industri på land. Och alltså mer än flyget.
Koldioxidutsläpp bidrar mycket aggressivt till den globala uppvärmningen. Här finns i dag inga gränser för sjöfarten, vare sig i Sverige, Östersjön eller internationellt vatten. Detsamma gäller kväveoxid som påverkar vår närmiljö genom försurning och övergödning av våra vattendrag och mark. Nya strängare utsläppsregler börjar visserligen gälla från 2021 men de gäller endast nya fartyg vilket i realiteten gör att det kommer dröja 25-30 år innan effekten blir märkbar.
På våra vägar har elbilarna blivit en statussymbol och flygskam ett vedertaget begrepp i debatt och media. Men vår sjöfart tycks fortfarande vara immun mot den sortens tendenser. Fartyg kring våra kuster och i våra hamnar fortsätter att tanka bunkerolja som framställs av råolja och förorenar luften kraftigt, både i närmiljö och i atmosfären.
Internationell tung sjöfart präglas fortfarande av svag miljölagstiftning i jämförelse med vägtrafik eller stationära källor. Men möjligheterna till förbättringar är många och det råder ingen brist på tekniska lösningar för att minska utsläppen från sjöfarten.
Vi anser att det är hög tid att sätta klimatpress även på sjöfarten genom att bygga ett ordentligt regelverk, bland annat genom att införa miljözoner även på vattnet. Varför inte börja i Stockholms hamn?
Miljözoner är inget nytt fenomen. På land finns de redan i städer, områden och för specifika fordon. Snart inrättas exempelvis en ny miljözon på Hornsgatan i Stockholm. Och inom flyget har man sedan länge miljövänlig inflygning, så kallad grön landning.
Sverige bör som första land i världen ta möjligheten att införa miljözoner för våra större farleder från internationellt vatten samt i våra större hamnar i synnerhet. På så vis ökar trycket på sjöfartens miljöanpassning som går alldeles för långsamt.
Stockholm stad är ett utmärkt område att börja denna omställning på. Med detta sagt riktar vi oss särskilt till de två personer som har den politiska makten att faktiskt åstadkomma detta: Daniel Hellden (MP), trafikborgarråd i Stockholms stad, och Tomas Eneroth (S), infrastrukturminister – bollen är er!
Låt Stockholm bli den första staden i världen som inför miljözoner på vattnet för tung sjötrafik. Ställ samma krav som den tidtabellsbundna Finlandstrafiken med TallinkSilja och Viking Line så föredömligt följer.
Det är hög tid för den tunga sjöfarten och de internationella kryssningsbolagen att på allvar ta sitt ansvar för miljö, klimat och allas vår hållbara framtid. Och göra det nu. Om 20-30 år är det för sent.