I dag i Uppsala är hundra ensamkommande ungdomar hemlösa. De är hemlösa för att de står i kö till sovplatser som inte räcker till, är papperslösa, eller faller mellan stolarna i ett system där ingen vill ta ansvar. När de 200 som sökt uppehållstillstånd för gymnasiestudier får besked kommer många fler att bli hemlösa om vi inte gör mer.
I enlighet med de mänskliga rättigheterna menar Feministiskt initiativ att alla ensamkommande i Uppsala ska garanteras bostad.
Ungdomarna själva beskriver hur det är att vara ny i Uppsala: du börjar lära dig svenska, och förväntas samtidigt ordna eget boende och hantera komplicerad byråkrati. Du får varje natt hitta nya ställen att sova. Du har posttraumatiskt stressyndrom från dina hemska upplevelser från flykten. Det är svårt att klara av skolan när du inte har ett hem där du kan plugga i lugn och ro. Du kan tvingas flytta till en annan kommun långt bort, för att ställa dig i kö till en ny skola och börja om, och kanske sedan tvingas flytta igen.
Du kämpar på, och i bakhuvudet gnager bilden av vad betyget F kan orsaka. Utvisning.
Gymnasielagen är dåligt planerad, och kommunen är dåligt förberedd.
Enligt lagen ska ensamkommande som kom till Sverige senast 24 november 2015 få stanna i landet för studier på gymnasiet. När Uppsalas 200 ungdomar får besked på sin ansökan i december kommer de inte längre räknas som Migrationsverkets ansvar, och många kommer att bli hemlösa om kommunen inte träder in.
Kommunstyrelsen valde att förlänga stödet till Stadsmissionens fadderhemsprojekt, som i nuläget erbjuder runt 200 boendeplatser till ensamkommande ungdomar som går i skolan.
Men platserna räcker inte till, och kommunen har därför även öppna kollektiva lösningar genom Stadsmissionen.
Kommunstyrelsen lovade endast 20–25 platser, på ett tillfälligt härbärge för dem som får tillfälligt uppehållstillstånd. Det räcker uppenbarligen inte. Det är kallt utomhus, och redan nu är köerna långa med över hundra personer som väntar på tak över huvudet.
Samtidigt faller flera grupper som sökt uppehållstillstånd genom gymnasielagen mellan stolarna i ett system där varken Migrationsverket eller kommunen tar något som helst ansvar för boendet. Det handlar bland annat om dem med verkställighetshinder, då det finns medicinska, humanitära eller praktiska hinder för utvisning, eller det uppstått något nytt skäl som gör att det finns skyddsbehov.
Då deporteras en inte, men ges samtidigt ingenstans att bo. Dessa ser vi också bland de hemlösa ungdomarna i Uppsala.
Feministiskt initiativ menar att vi akut måste ordna fler tillfälliga boendeplatser för att ingen ska lämnas på gatan i vinter.
Feministiskt initiativ föreslår en lösning att inrätta fler stödboenden, till exempel på nedlagda HVB-hem. Dessutom måste kommunen se till att alla ensamkommande inkluderas i samhället, med en plan för stabilt boende, utbildning och underlättande av byråkrati. Alla ensamkommande ungdomar ska ha tillräckligt med pengar för att det ska räcka till mat, kläder, hygienartiklar, bostad och fritidsaktiviteter.
De mänskliga rättigheterna är knutna till varje individ, ska försvara de mest utsatta och försäkra att ingen faller utanför institutioners eller staters ansvar.
I dagens Sverige kränks rätten till asyl, och i Uppsala rätten till bostad. Uppsala kommun måste ta ansvar för att säkerställa att alla invånare har ett hem. Vintern kommer, nätterna blir kallare, och vi kan inte vänta.
Lovisa Johansson (FI), ledamot Uppsala kommunfullmäktige
Stina Jansson (FI), ledamot Uppsala kommunfullmäktige
Reza Ramezani (FI), ensamkommande
Amir Hossein Rezai (FI), ensamkommande
Mohsen Alemi (FI), ensamkommande