I en replik den 30 maj skriver Wärnsberg (S) med flera ett svar på min debattartikel från den 29 maj och påstår att majoriteten (S+V+MP) i Uppsala kommun satsar mer, inte mindre på att bekämpa arbetslösheten i Uppsala kommun och att det är falska påståenden från min sida.
Siffrorna jag presenterade i debattartikeln är inte påhittade utan är tagna ur kommunens bokslut 2016 (en offentlig handling som invånarna i Uppsala kan ta del av).
Arbetsmarknadsnämnden gick plus med 26,168 miljoner kronor vad gäller arbetsmarknadsinsatser. Dessa miljoner kunde i stället satsats på fler åtgärder som skulle ha lett till att ännu fler kunnat få jobb. Nämnden gick också plus med 13,736 miljoner vad gäller vuxenutbildning. Pengar som kunnat satsas på de lågutbildade och långtidsarbetslösa som i dag står längst från arbetsmarknaden och som kunde ha inneburit kompletterande gymnasiestudier eller yrkesutbildningar och därmed möjlighet för fler att få jobb.
Man kan undra ibland över vilken verklighet den styrande majoriteten i Uppsala kommun lever i.
Som ordförande i arbetsmarknadsnämnden borde Wärnsberg bäst av alla känna till hur många miljoner kronor Uppsala kommun har lämnat tillbaka till staten av det bidrag kommunen fick under 2016. Hela 4,5 miljoner kronor. Pengar som kunde ha gått till att göra så att fler kunde komma i arbete.
Företrädarna för majoriteten skriver vidare att antalet hushåll med försörjningsstöd har minskat, och det stämmer. Men varför inte bemöta min kritik att vi har fler familjer som har fastnat i långtidsbidragsberoende? Det är det som är orsaken till att kommunens kostnader för försörjningsstöd har ökat med hela 13,210 miljoner under 2016.
När ska majoriteten förstå att om man sparar på arbetsmarknadsinsatser, sparar på vuxenutbildning, lämnar tillbaka outnyttjade bidrag till staten, så kommer antalet långtidsbidragstagare att öka och därmed leda till mer kostnader för kommunen?
Jag varken svartmålar eller broderar ut ett spetsigt påhopp som majoritetsföreträdarna ger sken av. Jag talar om fakta och vill bli bemött med fakta, inte med känslomässiga ord och begrepp såsom att majoriteten gör satsningar på infrastruktur och investeringar på välfärden. Jag förstår att sanningen är beklämmande för rödgröna majoriteten. Det vore mer klädsamt att bemöta min kritik med fakta i stället för svammel.
Företrädarna för majoriteten skriver också: ” Uppsala tillhör de mest framgångsrika kommunerna i landet. Många pilar pekar åt rätt håll.” Det görs många bra saker i Uppsala och vi ska vara stolta över vår stad, men den nykomna statistiken från arbetsförmedlingen pekar tyvärr på den motsatta bilden. Antal personer som har varit utan arbete i mer än 12 månader i Uppsala län har ökat från 3338 personer mars 2016 till 3808 personer mars 2017. Antalet långtidsarbetslösa ökar i Uppsala län och i landet som helhet. Dock i snabbare takt i Uppsala än i landet som helhet. Ökningen i landet som helhet senaste året är 1,6 % jämfört med Uppsala kommun på drygt 10%.
Jag delar helt majoritetens syn på att Uppsalas framgångar till stor del beror på en gynnsam konjunktur. Och att när det går bra för Sverige så gynnar det Uppsala som en växande kommun med en geografisk närhet till många arbetsplatser, men jag delar inte den rödgröna majoritetens syn på att deras förda politik varit offensiv, snarare tvärtom.
Det stämmer att vi har kunnat ta emot fler nyanlända men däremot har vi inte kunnat hjälpa nyanlända att komma in i vårt samhälle och på vår arbetsmarknad på ett effektivt sätt, vilket majoriteten gör gällande.
Fortfarande är prognosen för vår kommun att 7 av 10 nyanlända riskerar att sakna jobb eller studier när etableringstiden är slut. Med andra ord; kommunen måste ha beredskap för att hjälpa dessa i sysselsättning under 2018, annars är det ännu fler miljoner som måste reserveras för försörjningsstöd.
Därför vill vi liberaler satsa mer på arbetsmarknadsåtgärder och vuxen- och yrkesutbildningar. Vi måste ge människor en hjälpande hand att klara försörjningen själva.
Ismail Kamil
2:e vice ordförande Arbetsmarknadsnämden (L)