Att kollektivavtalen skulle vara en börda för företagare är en myt, skriver Annika Strandhäll och Jonas Sjöstedt (V) i en slutreplik.
När vi läser Anna Maria Corazza Bildts replik (17 maj) på vår gemensamma debattartikel om kollektivavtal vid offentlig upphandling (6 maj), blir vi bekymrade. Den svenska modellen med parter som tecknar kollektivavtal för att skapa en schysst konkurrens och goda förutsättningar för företag och anställda är ett grundfundament på den svenska arbetsmarknaden.
Corazza Bildt får det att framstå som om kollektivavtal är ett problem, rentav ett hot mot mindre företag. Oron gäller framför allt små lokala producenter som vill delta i offentliga upphandlingar. Att kräva kollektivavtal av dem gör det, enligt Corazza Bildt, omöjligt att konkurrera på lika villkor.
I själva verket förhåller det sig tvärt om. Vi ser gärna att man upphandlar från små och lokala företag. Kollektivavtal är en enkel väg för företagare att säkra att man har bra villkor för sina anställda, oavsett om företaget är stort eller litet. Dessutom är det en viktig förutsättning för konkurrens på lika villkor för företag. Och i vissa fall kan det också finnas undantag beträffande kollektivavtal, till exempel för enmansföretag och familjeföretag.
Faktum är att nästan nio av tio av alla anställda i Sverige omfattas av kollektivavtal. Deras arbetsgivare har valt att teckna detta avtal. För sin egen skull och för sina anställdas skull. Kollektivavtalet är nämligen en garant för schyssta villkor och för att förhindra oschysst konkurrens.
Det är varken hotfullt eller krångligt – så länge man som företagare har ambitionen att ha schyssta villkor. Den enda gången som kollektivavtalet skulle kunna uppfattas som en belastning för företagare, är om man saknar ambitionen att vara en god arbetsgivare.
Annika Strandhäll, förbundsordförande VisionJonas Sjöstedt, ordförande Vänsterpartiet