Erik Kring har fel om att kommunerna sviker sitt ansvar för räddningstjänsten, skriver Uppsalas brandchef Anders Ahlström tillsammans med en rad politiker.
Trygghet i Tierps, Uppsala och Östhammars kommuner är i ständigt fokus i den gemensamma räddningsnämndens arbete. Erik Kring presenterade (UNT Debatt 14/12) en rad påståenden, några direkta felaktigheter och menade att kommunerna sviker sitt ansvar för räddningstjänsten.
Den breda pensel som Erik Kring målar med är svår att jämföra med de statistiska underlag och riskanalyser som räddningsnämnden arbetar med.
Inledningsvis menar Erik Kring att den största förändringen i lagen om skydd mot olyckor var att kommunerna fick ett större ansvar, vilket är fel.
Den största förändringen från den tidigare lagstiftningen är den enskildes ansvar betonas mycket tydligare. Det avspeglas också i uppdraget till räddningsnämnden. I uppdraget betonas det särskilt att den enskildes förmåga att undvika och hantera olyckor ska stärkas.
Därefter klumpas nedläggningar, sammanslagningar och besparingar ihop och sägs ha som enda skäl att spara pengar. Våra tre kommuner har valt att samarbeta för att på ett effektivt sätt ta tillvara kommunernas gemensamma resurser för räddningstjänst. Vid samgåendet ökades räddningstjänstens budget för att utveckla såväl kompetens som materiell standard. Genom att verka tillsammans i större organisationer och med stöd av samverkansavtal åstadkommer vi bättre förmåga och uthållighet.
Detta ska ses i ett sammanhang där antalet insatser till brand i byggnad har visat en sjunkande trend sedan uppföljningen började nationellt 1998 – från 1,26 brand i byggnad per 1 000 invånare då till 1,06 brand i byggnad per 1 000 invånare år 2013.
Antalet omkomna i brand har nationellt minskat de senaste åren och ligger på rekordlåga nivåer. De senaste två åren har snittet legat under 100 omkomna per år. (Källa: ida.msb.se)
Efter en fördjupad riskanalys har utryckningsstyrkorna anpassats.
Förändringen i Östhammar bör dock inte beskrivas som neddragning eller förstärkning. Beredskapsformerna har förändrats men förmågan är likvärdig.
Erik Kring lyfter fram tre bränder i bostadshus som exempel på räddningstjänstens bristande förmåga men komplexiteten är mycket större än så. Vid vår inventering av det byggnadstekniska brandskyddet i radhus framkom det att uppemot 50 procent av radhusen var det så pass dåligt att brandspridning i händelse av brand mer eller mindre kommer ske momentant. Dessa brister har till stor del uppstått i samband med uppförandet av byggnaderna.
Vi noterar att Erik Krings försäkringsbolag inte skiljer på premier för radhus med gott respektive mindre gott byggnadstekniskt brandskydd, något som sannolikt skulle uppmuntra till förbättringar.
Den nedrustning som Erik Kring talar om känner vi inte igen oss i. Brandförsvarets förmåga bedömer vi som god men vi arbetar ständigt för att utveckla densamma. För närvarande fokuserar vi på att korta tiden från larm till dess vi är på plats på landsbygden. Vi kompletterar detta med ett riktat informationsarbete för att ge den enskilde bättre förutsättningar att ta sitt ansvar i trygghetsskapandet.
För att uppnå en bra trygghet krävs att alla bidrar. Brandförsvaret är en del i det nätet.
Jan Ulmander, ordförande (C) räddningsnämnden
Jacob Spangenberg, kommunstyrelsens ordförande (C) Östhammars kommun
Margareta Widén-Berggren, 1:e v ordförande (S) kommunstyrelsen, ledamot räddningsnämnden
Lennart Owenius, 2:e v ordförande (S) kommunstyrelsen, ledamot räddningsnämnden
Anders Ahlström, brandchef Uppsala brandförsvar