Anders A Aronsson, ordförande i socialnämnden för barn och unga (SBN), skriver den 19 juni att nämnden satsar mer på råd- och stödinsatser riktade direkt till barn, unga och vuxna. Han skriver också att jag angett felaktiga uppgifter i mitt debattinlägg den 12 juni. Det framgår inte vad han menar är fel, men jag förmodar att det handlar om min formulering om att kommunen ”drar ner på” verksamheten. Vad Aronsson säger är kortfattat att nämnden ökar kraven på utförarna, och därmed snarast ökar insatserna. Vad som inte kommer fram särskilt tydligt i hans artikel är att de gör detta samtidigt som de minskar ersättningen rejält.
Faktum kvarstår att budgeten för hela SBN, jämfört med den budget för 2015 som antogs förra året, nu är sänkt med 23 miljoner (och jämfört med årets budget med 17 miljoner). Detta samtidigt som nämndens tjänstemän varnar för underskott på ca 15–20 miljoner i år. Det finns nu sparförslag på cirka 20 miljoner, som bland annat innehåller pressade priser för HVB-placeringar. Avtalen kring detta är inte klara än, och det återstår att se vilka resultat det blir. Från vård och bildning, som är en av leverantörerna, har det meddelats att de inte kommer att kunna erbjuda samma resultat till lägre ersättning. Även med de eventuella besparingarna skulle nämnden möjligen klara sig på den budgetnivå de ligger i dag, att då samtidigt minska den totala budgeten verkar svårt med tanke på hur stora behov det finns för både det öppna råd och stödarbetet, som för den myndighetsutövande delen.
Aronsson skriver att nämnden efterfrågar andra insatserav råd och stöd än de som görs i dag. Det är bra att nämnden ser till att det utbud som finns är sådant som är evidensbaserat och efterfrågat, men det minskar knappast arbetsinsatsen. Han menar också att utförarna inte ska genomföra externa utbildningsinsatser framöver, för att i stället kunna lägga den tiden direkt i möte med klienter. Det är möjligt att det också är ett rimligt krav, även om bilden skiljer sig från uppfattningen hos utförarna (se debattinlägg 25 juni). Däremot känns det fortfarande svårt att få ihop bilden att detta ska gå att genomföra med ett 25 procent lägre anslag. Eller har verkligen Råd och stöd lagt ned 25 procent av sin tid på att hålla i utbildningar som i dag inte bedöms relevanta? I uppföljningen av arbetet inom råd och stöd, som nämnden fick i början av våren framgår också just att vissa insatser inte längre efterfrågas, men det finns också önskemål från såväl myndighetssidan, som från råd och stöd, om att utöka en rad olika insatser och arbetstider.
Socialnämnden för barn och unga påtalar behovet av förstärkning för de myndighetsutövande socialsekreterarna till kommunens budgetrevision i november i år. De framför där ett bud på 5,6 miljoner för att klara utökat lagkrav på utredningar. Det är fortfarande svårt att se att det skulle räcka till med tanke på att den totala budgeten för SBN sänkts med 23 miljoner. Det som är märkligt är att det inte avsätts en tydlig summa för vad nämnden menar behövs för de myndighetsutövande socialsekreterarnas arbete. Det skrivs avtal med såväl privata som kommunala utförare, men det finns inga garantier för kontorets egna personal. Även om socialnämnden för barn och unga är medvetna om och engagerade i problematiken, så finns i dag inga tydliga besked om att det kommer att fördelas mer medel till den gruppen. I dag har budgeten för de myndighetsutövande socialsekreterarna inte utökats inför 2015, även om den inte heller har sänkts.
Det är också visserligen positivt att det finns beslut om en större lönejustering för de myndighetsutövande socialsekreterarna, men detta skall också rymmas inom den befintliga budgeten, som alltså totalt för nämnden minskat. I klartext innebär det att lönerna kommer att få en högre justering än många andra inom kommunen, men att arbetsbelastningen snarast riskerar att öka, eftersom pengarna måste tas från samma totala summa.
I Uppsala kommuns barn- och ungdomspolitiska program står att barnkonsekvensanalyser ska genomföras och vara en del i underlaget för politiska beslut. Detta är socialnämnden för barn och unga väl medveten om. Den här typen av beslut kring budget och avtalsförändringar med så stora ekonomiska konsekvenser bör naturligtvis vara föremål för barnkonsekvensanalys. En sådan ska till exempel innehålla svar på följande frågor:
•Påverkas barn och unga av beslutet? På vilket sätt, och vilka?
•Vilka barn och unga har fått uttrycka sina åsikter, och har det gjorts på ett sätt som passar dem?
•Vad tycker dessa barn om förslaget till beslut?
•Vad säger aktuell kunskap, erfarenhet eller forskning om liknande förändringar/beslut?
•Innebär beslutet negativa konsekvenser för dessa barn? I så fall, vilka kompenserande åtgärder har tagits fram?
I dag är det uppenbart att det inte finns någon samsyn mellan uppdragssida och produktionssida kring hur det ska gå att utöka insatserna samtidigt som ersättningen minskas rejält. Det har heller inte gjorts någon som helst konsekvensanalys, som går att hitta i några handlingar, och allra minst utifrån barnrättsliga aspekter. Barnombudsmannen i Uppsala har också framfört behovet av barnkonsekvensanalys i det här ärendet direkt till ledamöterna i nämnden.
Vi på Barnombudsmannen i Uppsala är oroliga för vilka konsekvenser de ekonomiska neddragningarna i socialnämnden för barn och ungas totala budget kommer att få för barn, unga och föräldrar i kommunen, och menar att detta behöver tydliggöras.
Lisa Skiöld
barnombudsman och verksamhetschef på Barnombudsmannen i Uppsala