Bostadsbristen är ett välkänt problem som skapar problem inte minst på arbetsmarknaden. Där jobben finns är också bristen på bostäder som störst. När företag inte kan rekrytera medarbetare riskerar samhällsekonomin att drabbas hårt.
Bristen på bostäder har sin grund i att bostadsmarknaden inte fungerar. Det svenska hyressättningssystemet är det mest långtgående i hela OECD, vilket skapar underskott av hyresbostäder. Plan- och bygglagstiftningen är krånglig och leder till brist på byggbar mark.
Ett särskilt problem är kapitalvinstskatten på privatbostäder som är unik för Sverige. I andra länder vinstbeskattas inte den första privatbostaden eftersom den inte betraktas som en kapitalplacering – vilket är rimligt.
Förutom kapitalvinstskatten betalar hushåll som köper småhus stämpelskatt som kan uppgå till ett par hundra tusen kronor beroende på om det finns pantbrev på huset.
Resultatet av att Sverige har Europas högsta flyttskatter är att vi har mycket låg rörlighet på bostadsmarknaden.
Hushåll vill helt enkelt inte sälja sina bostäder och flytta till mer lämpliga bostäder eftersom det är för dyrt.
För ett par i 70-årsåldern som köpte ett småhus i början av 1970-talet kan den totala flyttskatten i ett storstadsområde lätt blir närmare en miljon kronor. Skatten urholkar parets möjlighet att köpa en passande bostadsrätt. För många kan boendekonomin till och med bli sämre efter en flytt till en mindre bostad.
Enligt mäklarstatistik är utbudet av småhus i början av 2016 30 procent lägre än för ett år sedan, och hela 60 procent lägre än 2012.
Detta beror på att hushåll inte längre vill byta bostad på grund av att skatteeffekten blir så hård.
I Uppsala kommun kom 5 971 villor ut till salu under 2008. Förra året kom det bara ut 3 189 villor till salu. Det är ett kraftigt utbudsfall som bara kan förklaras av att hushållens intresse av att byta bostad minskat kraftigt de senaste sju åren.
Konsekvensen blir inte bara att äldre bor i bostäder som egentligen är för stora och för underhållskrävande för vad man orkar med. Unga barnfamiljer får slåss om ett minskande antal villor som kommer ut på marknaden. Resultatet blir snabbt stigande priser och ökad hushållsskuldsättning.
Resultatet blir också minskad nyproduktion eftersom kapital binds i dyra småhus i stället för att omsättas. Vad skulle det innebära om alla 40-talister som vill flytta från sina småhus för att köpa fina bostadsrätter valde att göra det? Förutom att man skulle kunna bo i en mer lämplig bostad så skulle kapital omsättas varav en del skulle gå till nyproduktion vilket i sig skulle bidra till lösningen på bostadsbristen.
För att få till stånd ökad rörlighet och därmed ett bättre boende för hushållen och ökad nyproduktion behöver flyttskatterna sänkas.
Kristdemokraterna anser att taket för uppskov för reavinstskatten på privatbostad tas bort om man köper ny bostad. Även betalningen av räntan på uppskovet ska kunna skjutas på framtiden vid köp av ny bostad. På så sätt tvingas inte vinsten vid försäljningen fram till beskattning, vilket innebär att en stor del av den bristande rörligheten som orsakas av skatter vid flytt kan elimineras.
I stället betalas såväl reavinstskatt som uppskovsränta när personen inte längre gör något uppskov. Det sker exempelvis när personen flyttar till hyresrätt, till särskilt boende eller om personen avlider.
För att finansiera den fördyring som det innebär för staten att få in uppskovsränta och en större del av reavinstskatten senare än med dagens regelverk, kan räntan för uppskovet höjas något, motsvarande statens kreditkostnad.
På så vis drabbas inte människor av orimlig reavinstskatt när man inte kan betala den.
Vi får en bättre fungerande bostadsmarknad som gör att människor kan bo som de vill och att fler bostäder byggs.
Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD)