Under de första decennierna av 1900-talet, när den irländska staten bildades, besökte ett antal svenska forskare och reseförfattare Irland för att dokumentera irländarnas liv och landskapet längs Irlands västkust. De fotografier som togs har visats på utställningen Through a Swedish Lens (Genom ett svenskt objektiv) och ger glimtar av en viktig del av vår historia.
I dag finns flera andra exempel på samarbete och utbyte med bland annat svenska universitet, särskilt vid avdelningen för keltiska språk vid Uppsala universitet, och många unga irländska och svenska studenter deltar i program som till exempel Erasmus. Inom sportvärlden visar några av de bästa bilderna från årets fotbolls-EM på värmen och vänskapen mellan supportrarna från våra länder.
Både Sverige och Irland upplever en stark tillväxt och ekonomiska framsteg, och vi kan också se en mycket positiv utveckling inom handel och turism mellan våra länder, något som stöds och utvecklas av irländska myndigheter i Sverige.
Men resultatet av den senaste folkomröstningen om Storbritanniens fortsatta medlemskap i Europeiska unionen var inte det vi önskade och kommer att innebära stora utmaningar för Europeiska unionen och Storbritannien. Den irländska regeringen respekterar, trots besvikelsen, de brittiska medborgarnas beslut.
För Irland ligger framtiden självklart inom den Europeiska unionen.
Irländarna har genomgående varit bland de mest positiva i sin syn på den Europeiska unionen, och det med goda skäl. Europeiska unionen har skapat utrymme för Irland att utvecklas ekonomiskt och socialt efter ett århundrade av underutveckling.
Medlemskapet har gett oss tillgång till den största inre marknaden i världen och har gett Irland ett reellt inflytande över de lagar och bestämmelser som styr marknaden. Medlemskapet har gjort det möjligt för oss att bredda vår handel och bygga en modern, kunskapsbaserad ekonomi som ger sysselsättning för en bättre utbildad och mer framgångsrik arbetsstyrka. Medlemskapet har gett Irland mer inflytande i förhållande till landets storlek på den internationella scenen, tack vare möjligheten att påverka EU:s utrikespolitik. Det har också skapat utrymme för att kunna bygga ett mer jämlikt samhälle.
Irland har naturligtvis upplevt problem även under de senaste fyrtio åren, och EU-medlemskapet är inget universalmedel. Vi är inte immuna mot de bredare strömningarna i den globala ekonomin och EU kan inte skydda oss helt mot de negativa effekterna av den senaste ekonomiska krisen.
Det är emellertid svårt att föreställa sig att Irland skulle ha kunnat återhämta sig lika snabbt efter krisen eller nå sin nuvarande välståndsnivå, om landet inte hade varit en del av EU.
Sammanfattningsvis är EU:s fortsatta utveckling och tillväxt av avgörande betydelse för Irland som nation. Att bevaka detta starka nationella intresse kommer att utgöra en central del i vår strategi för de kommande förhandlingarna mellan EU och Storbritannien. Det kommer att bli en svår balansgång.
Å ena sidan ligger det i alla medlemsstaters intresse att Storbritannien ska behålla en så nära koppling till EU som möjligt. Vårt välstånd är bundet till deras, och den brittiska allmänhetens förvissning om att EU har förhandlat öppet och ärligt med Storbritannien kommer att vara avgörande för goda relationer i framtiden. Å andra sidan måste varje avtal om Storbritanniens framtida förbindelser med EU bygga på en balans mellan rättigheter och skyldigheter.
Irland, som utgör en del av EU:s förhandlingsorganisation, kommer att spela en aktiv roll i utformningen av EU:s taktik. Många frågor kommer att vara gemensamma för alla medlemsstater, men styrkan i våra ekonomiska band med Storbritannien ger Irland ett särskilt intresse. Dessutom har Irland sina egna unika frågor som är av största betydelse och måste behandlas som en del av den gemensamma förhandlingsstrategin.
Till att börja med har EU spelat en viktig roll för att stödja den fredsprocess som fortfarande pågår i Nordirland. Samtidigt som EU:s finansiering varit avgörande har en gemensam identitet som europeiska medborgare också hjälpt unionister och nationalister i Nordirland att hitta en bredare gemensam plattform där deras historiska, kulturella, politiska och konstitutionella skillnader kan samsas.
Nu har vi, för första gången på flera århundraden, en varaktig och rättvis fred på ön Irland. Gränsen mellan Nordirland och Republiken Irland i söder är numera knappt märkbar. 30 000 människor korsar gränsen varje dag för att arbeta, handla och umgås. De gör det utan hinder och ofta utan att ens märka det.
Det skiljer sig helt från den gräns som många av oss kommer ihåg, med tullstationer och vägspärrar som skapar klyftor mellan territorier och mellan människor. Att behöva återupprätta en hård gräns på ön Irland skulle vara ett steg tillbaka. Hur den nya relationen mellan EU och Storbritannien än kommer att se ut måste den fortsätta att främja en varaktig fred på ön Irland.
Dessutom är förbindelserna mellan Irland och Storbritannien många och djupa. Förutom ett gemensamt språk och rättssystem har den gemensamma resezonen mellan Irland och Storbritannien – som funnits sedan 1922 och återspeglar de nära historiska banden mellan de båda öarna – tillåtit fri rörlighet för personer till och från båda länderna sedan Irland blev självständigt. Det är viktigt att varje ny överenskommelse mellan EU och Storbritannien erkänner nödvändigheten och värdet av dessa förbindelser.
Medan vi genomför de kommande förhandlingarna får vi inte glömma bort att EU ska fortsätta utvecklas. Förhandlingarna mellan EU och Storbritannien kommer att vara viktiga, men de får inte undantränga alla andra frågor.
Ett EU som möjliggör tillväxt och är en kraft för fred i Europa och i världen kommer att vara lika viktigt i framtiden som det har varit under de senaste 60 åren. Genom att utnyttja sin fulla potential kan EU minimera skadorna av Storbritanniens utträde och forma det nav kring vilket vi alla kan bygga vår framtida utveckling. Irland kommer att fortsätta att ta sin del av ansvaret för att EU utvecklas i den riktningen.
Charlie Flanagan
Irlands utrikes- och handelsminister