Jag träffade nyligen en av Uppsalas främsta unga entreprenörer. Redan under studietiden till apotekare startade han tillsammans med en kompanjon sitt första företag, och hyrde ut apotekare till företag. Med tiden startade de även ett imponerande medicinförpackningsföretag som fem år efter grundandet nyligen såldes till en apotekskedja. Men denna entreprenöriella resa är långt ifrån slut; två andra företag är redan igång och ett tredje är under uppbyggnad. En av deras produkter förutspås snart placera Uppsala på den globala innovationskartan.
Under de år jag känt honom och hans kompanjon har vi pratat om företagsklimatet i Uppsala, om Sveriges ekonomi, integration, sport och mycket annat. Men när han nyligen fick höra att även jag är företagare sedan 16 år blev förvåningen stor. Han uttryckte besvikelse över att jag som politiker inte pratar om det oftare, och att han som invånare inte kände till detta om mig, en politisk företrädare. Han påpekade att för honom, och många andra, är det viktigt att jag som politiker delar med mig av mina erfarenheter som företagare, visar mina kunskaper, och det fick polletten att trilla ner för mig.
Vår lunch omvandlades direkt till en diskussion om hur det är att starta och driva företag. Vi samtalade kring uppstartsperioden, då många företag har initiala svårigheter, så även våra företag. Vi talade om uppoffringar man gör som företagare, som att avstå från lön för att säkerställa att alla andra hade fått sitt först; anställda, leverantörer, banken, hyresvärden, staten med flera. Att det är tufft när man vet att pengarna inte räcker till och man behöver prioritera vilka räkningar och skatter som ska betalas först, och vilka som får vänta till nästa intäkt kommer och till påminnelsefakturan dyker upp. Vi var eniga om att steget till att hoppa av företagandet och tillbaka till en tryggare anställning inte var långt. Att hålla igång företaget trots motgångar är lärorikt, och gör en många erfarenheter rikare. Det är också tack vare de många företagare i vårt land som Sverige är ett välfärdssamhälle. Som den unga entreprenören jag talade med sa: ”Det är företagare som får hjulen att snurra och skatteintäkter att öka”.
När den politiska debatten handlar om hur långt vi kan pressa ner lönerna för nyanlända och andra som inte tidigare varit inne på den svenska arbetsmarknaden i stället för hur vi kan göra det lättare för företagare att anställa och människor att starta och driva ett företag, blir det som jag ser det alldeles fel.
Samtalet jag berättar om ovan har resulterat i att jag har insett att jag måste prata mer om min bakgrund som företagare, att jag förstår villkoren företagare arbetar under och att jag har det med mig när jag driver Liberalernas politik. Det är grunden för mina politiska ställningstaganden.
I politiken behövs engagemang och erfarenheter från många; unga, äldre, akademiker, studenter, arbetslösa, sjukskrivna, föräldrar, funktionsnedsatta, invandrare, män, kvinnor och inte minst företagare. När vi väl är på plats och driver på för förändring, behöver vi politiker prata mer om våra livserfarenheter så att folk kan identifiera sig med någon av oss, och se att personer med erfarenheter liknande deras finns och bevakar utvecklingen. Det är viktigt!
Mohamad Hassan (L), kommunalråd