Traditionellt har demokrati- och jämlikhetsargument ofta använts i svensk skolpolitisk debatt, för att försvara utbildningens nytta. Betydelsen av en god och likvärdig skola har motiverats med att den frambringar engagerade, ansvarskännande och jämlika medborgare. Så är dock inte längre fallet, visar både vår egen och andras forskning, då detta slags resonemang numera ges ett undanskymt eller snarast försumbart utrymme. I den här debattartikeln vill vi framhålla betydelsen av att traditionen återuppväcks. Låt oss dock börja med en kort bakgrund.
Inom ramen för ett forskningsprojekt har vi undersökt hur de politiska partierna ser på utbildning och dess funktion genom att analysera förslagen till de senaste två genomgripande gymnasiereformerna och efterföljande debatter.
Vi förväntade oss att finna tydliga avtryck av de traditionellt så vanligt förekommande demokrati- och jämlikhetsargumenten, eftersom de föreslagna förändringarna i reformerna i hög grad berör utbildningens likvärdighet.
I den senaste reformen (prop. 2008/09:199) ville högerblocket åstadkomma större skillnader mellan teoretiska och praktiska gymnasieprogram. Bland annat minskades andelen teoretiska ämnen på de senare programmen markant, till förmån för praktiskt inriktade yrkeskunskaper. Vår analys visade att diskussionen dominerades av ekonomiska argument. Enligt den borgerliga regeringen skulle ett större inslag av praktiska ämnen och mindre av teoretiska vara i överensstämmelse med arbetsmarknadens och näringslivets behov, samt gynna uppkomsten av nya arbetstillfällen och eget företagande.
Även oppositionspartierna, i form av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, diskuterade reformen utifrån dess ekonomiska konsekvenser (enda undantaget var Vänsterpartiet). Till vår förvåning handlade kritiken främst om att arbetsmarknaden behöver personer med mer teoretiska och mindre yrkesinriktade kunskaper. Argument för utbildningens betydelse utifrån ett demokrati- och jämlikhetsperspektiv lyste i stort sett med sin frånvaro.
Vi noterar att en sådan diskussion även saknas i den riksdagsdebatt om gymnasieskolan som hölls i mars i år.
Tendensen är faktiskt tydlig redan i 1994 års socialdemokratiska gymnasiereform, då alla gymnasieprogram blev treåriga (prop. 1990/91:126). Den har beskrivits som en jämlikhetsreform eftersom den utjämnade skillnader mellan teoretiska och yrkesinriktade program och gav alla elever grundläggande behörighet till högskolan. Argumentationen för en reformering av gymnasieskolan genomsyrades dock av sambandet mellan ”kunskapstillväxten och den ekonomiska tillväxten”. Arbetsmarknadens behov lyftes fram som en central faktor både av vänster- och högerblocket.
Våra resultat är i linje med annan forskning, som rört den skolpolitiska diskussionen mer generellt.
Resonemang om Sveriges konkurrenskraft och arbetsmarknadens behov dominerar, och begrepp som entreprenörskap och anställningsbarhet förekommer allt oftare, även enligt dessa studier, medan demokrati och jämlikhet och andra liknande ord är på tillbakagång.
Att arbetsmarknadens behov får stort utrymme är i sig inte anmärkningsvärt. Arbetslöshetsfrågan är central, och utbildningens utformning är bevisligen viktig i detta sammanhang. Men vi befarar att begrepp som demokrati och jämlikhet med tiden ges allt mindre tonvikt även i det praktiska skolarbetet, om den politiska debatten fortsätter på den inslagna vägen. En sådan utveckling vore olycklig, inte minst med tanke på oroande omständigheter i vår samtid såsom ökade socioekonomiska skillnader och tilltagande främlingsfientlighet.
Den senaste reformen, med dess ökade skillnader mellan olika gymnasieprogram, kan även – att döma av befintlig forskning – påtagligt öka den politiska ojämlikheten bland eleverna senare i livet.
Utan tillräcklig utbildning i teoretiska ämnen, såsom svenska och samhällskunskap, är det svårt att försvara sina intressen i politiken och samhället, då man helt enkelt kan sakna de språkliga förmågor och andra färdigheter som krävs. Även medmänsklighet och tolerans kan hamna på undantag, då studier visat att sådana egenskaper påverkas märkbart positivt av studier i ämnen som historia och samhällsvetenskap.
Frånvaron av debatt kan också medföra att medborgarna får svårt att uppmärksamma de åsiktsskillnader som faktiskt tycks finnas mellan partierna. Intrycket kan bli att demokrati och jämlikhet inte alls påverkas av utbildningens utformning, vilket vore ett högst olyckligt missförstånd.
Per Adman, docent i statsvetenskap, Uppsala universitet
Josefina Erikson, fil dr i statsvetenskap, Uppsala universitet, och sekreterare i den statliga utredningen om skolans kommunalisering