För att få bättre resultat i PISA-undersökningar krävs det att vi aktivt arbetar för att göra skolan mer jämställd. Brist på jämställdhet är ett problem i samhället, likaså i skolan. Redan i tidig ålder sorteras barn in i grupper där olika förväntningar och krav ställs på dem. Detta har vi varit medvetna om länge. Trots det syns märkbart liten skillnad i hur vi hanterar och motverkar dessa skillnader. Skolan är den plats där unga spenderar en stor del av sin vakna tid och har därför en viktig del i hur unga utvecklas och formas, inte minst vad de blir till för individer.
Det är välkänt att flickor generellt presterar bättre i skolan är vad pojkar gör. Ett tydligt exempel på detta är i läsförståelse, där 31 procent av pojkarna har svaga läskunskaper jämfört med 14 procent av flickorna. Då det främst är flickor som har goda resultat, speciellt i grundskolan är det även för det mesta flickor som är högpresterande. Högpresterande eller engagerade elever måste ofta anpassa sig till den nivå i skolan som majoriteten av de andra eleverna ligger på eftersom att det är svårt att lägga undervisningen på olika nivåer. Det är orättvist mot de elever som faktiskt vill lära sig. Dessutom går samhället miste om nya förmågor när elever hålls tillbaka. Vi måste ta vara på elevernas ambitioner. Skillnaden mellan könen märks även när man mäter stressnivåer. 60 procent av flickorna känner sig stressade på grund av skolan. Endast 40 procent av pojkarna känner samma sak. När elever blir äldre ökar även stressnivån, i 16- 18 års ålder känner sig nästan 3 av 4 flickor stressade över skolarbete.
Allmänt är pojkar mer stökigt i klassrummet än flickor. Målet ska självklart vara att inga elever är stökiga, varken pojkar eller flickor. Men då krävs också konsekvenser för de elever som är högljudda, och faktiskt stör undervisningen. Idag får dessa elever för det mesta bara en tillsägelse och det sker sällan att lärare skickar ut elever som distraherar eftersom elever enligt skollagen har rätt att gå i skolan. Detta signalerar att alla elever har rätt att vistas i skolan men alla elever har inte rätt till studiero. Vi har ju sett flera reportage i media om elever som har som vana att ta på sig hörselkåporna för att klasskamrater är högljudda. De elever som förstör undervisningen blir ofta till ett offer, där det blir synd om dem ifall de skulle bli utskickade ur klassrummet. Man tappar då fokus på de elever som störs av ljudet när de försöker lära sig, de får helt enkelt finna sig i att lektionerna är oroliga.
Vi behöver ändra detta. Vi behöver aktivt jobba i hela samhället för att motverka de destruktiva strukturerna som bidrar till att skolan inte är jämställd. Vi behöver också inom skolan jobba för att utmana de högpresterande eleverna, genom ett större samarbete mellan skolor och lärare när det gäller uppgifter, prov och studieplaner.
Vi behöver ändra synen på skollagen så att det är tydligt för lärare att elever har rätt att gå i skolan, men inte ska få störa undervisningen. Det är inte skolans ansvar att uppfostra eleverna och det ska inte behöva gå så pass långt att en majoritet av en klass inte finner ro i för att elever är stökiga.
Olivia Bergström
ordförande för Moderat Skolungdom Uppsala Län
Amanda Bergman
vice ordförande för Moderat Skolungdom Uppsala Län