Slutsatsen är att Åkesson inte vet vad han talar om i brexitfrågan – bekymmersamt när det handlar om en ledare för ett parti som kanske stöds av 20 procent av väljarkåren.
Jimmie Åkesson har i en intervju i Sydsvenskan 16/8 hävdat att ”man får någonstans imponeras av Storbritanniens ganska heroiska kamp mot EU-eliten, som gör sitt yttersta för att straffa det här folket som valde att ta strid”.
Även i andra intervjuer har Åkesson återkommit till påståendet att EU-sidan är ute efter att ”straffa” Storbritannien under de pågående utträdesförhandingarna.Påståendena är osanna och förefaller bygga på okunnighet och ett nedärvt EU-motstånd.
Den brittiska regeringen deklarerade tidigt att landet skulle lämna EU:s inre marknad, att man skulle lämna EU:s tullunion och att man inte skulle acceptera någon jurisdiktion från EU-domstolen. Beslutet att lämna byggde på föreställningen att den uppnådda självständigheten från Bryssel skulle ge landet nya fördelar och nya möjligheter.
Företrädare för EU har konsekvent beklagat det brittiska beslutet men samtidigt självklart accepterat det.
EU-sidan har också betonat vikten av att så långt som möjligt begränsa skadeverkningarna av beslutet, och vikten av att utträdet ske i ordnade former. EU-sidan har också tydligt deklarerat att man vill etablera nära framtida relation med UK, bland annat genom ett ambitiöst frihandelsavtal och ett nära samarbete på säkerhetsområdet. Samtidigt har man betonat vikten av att slå vakt om EU-projektets integritet
Problemen har uppstått när man på brittisk sida har börjat inse vilka enorma komplikationer, olägenheter och kostnader som det innebär att lämna ett integrationsprojekt som man varit en del av – och som man bidragit till – i 45 år.
Problemen är självförvållade, eftersom de är en konsekvens av beslutet att lämna. De är inte ett uttryck för en vilja från EU-sidan att ”straffa”.
Skulden för att det har blivit som det har blivit ligger i hög grad på en inflytelserik grupp av fanatiska EU-motståndare som driver sin linje oavsett konsekvenserna.
Insikten om de negativa konsekvenserna av att lämna Unionen har nu lett till att den brittiska regeringen föreslagit unika modeller för de framtida relationerna. Dessa modeller är oprövade och komplicerade och går ut på att man visserligen ska lämna EU men samtidigt bli kvar i vissa delar som anses vara särskilt viktiga. De påminner om den förre brittiske utrikesministern Boris Johnsons deklarerade strategi inför förhandlingarna, nämligen att både ha kakan och äta den.
Att EU-sidan ställer sig avvisande till dessa förslag är inte så konstigt – de står i strid med de riktlinjer för de framtida relationerna som har antagits av Europeiska rådet.
Att påstå att denna inställning är liktydig med att ”straffa” UK är nonsens. Det säger sig självt att man inte kan ge en icke-medlem samma fördelar som åtnjuts av de länder som är medlemmar i Unionen.
Samtidigt är det självklart att man på EU-sidan reagerar starkt mot brittiska tendenser att vilja ta avstånd från väsentliga delar i den gemensamma rapport man kom överens om i december förra året och som är tänkt att ligga till grund för det särskilda utträdesavtal som måste vara färdigförhandlat i oktober.
Åkessons påstående om en brittisk heroisk kamp mot EU-eliten är också synnerligen märkligt. EU-kommissionen förhandlar på grundval av ett mandat som har antagits enhälligt av Europeiska rådet, där alla de 27 demokratiskt valda kvarvarande regeringarna är representerade.
Slutsatsen är att Åkesson inte vet vad han talar om, något som är bekymmersamt när det handlar om en ledare för ett parti som kanske har stöd av 20 procent av väljarkåren.
Brexit har stärkt sammanhållningen inom EU-27. Stödet för EU har veterligen ökat bland befolkningen i flertalet EU-länder. För alla som inte ser på världen med stora skygglappar och förutfattade meningar har Brexit en starkt avskräckande effekt. Förhoppningsvis kommer Brexit så småningom att ha en sådan effekt även inom Sverigedemokraterna. Man får väl ändå utgå från att Sverigedemokraterna inte vill göra Sverige fattigare.
Mats Ringborg, ambassadör
Peter Kleen, f d generaldirektör för Kommerskollegium
seniora rådgivare vid Tankesmedjan Global Utmaning och författare till rapporten "Brexit: Trade Policy Implications and Challenges – a Swedish Perspective"