Digitaliseringen har visat sig både stärka möjligheterna till en vital, deltagande demokrati, och utgöra ett hot om inte förutsättningarna tas till vara på ett klokt sätt. Det senare står tydligt när allt fler lokala tidningsredaktioner tvingas till nedskärningar i takt med att annonsörer överger dagspressen till förmån för exponering på internet.
De senaste tio åren har 120 lokalredaktioner avvecklats, och många andra har krympts till ett minimum. Med den hastighet tidningshusen tappar reklamintäkter framstår inte ens det förslag som länge framställts som räddningen – slopad reklamskatt – som en långsiktig lösning. Den som har få annonsörer har föga nytta av en sådan reform.
Den rödgröna regeringen tar situationen med allt svagare lokal och regional nyhetsbevakning på stort allvar. Det handlar inte om att värna medieföretagen i sig. Det handlar om att värna demokratins livskraft. Hur ska medborgare kunna göra aktiva, medvetna val om det inte finns någon som systematiskt arbetar med kritisk granskning av politiska makthavare eller politiska förslag? Vart ska människor vända sig för att få missförhållanden belysta? Vem ska förklara mer komplexa sammanhang eller tydliggöra konsekvenser av olika alternativ? Hur får vi ett sammanhållet lokalsamhälle om det saknas en gemensam plattform, där människor med vitt skilda åsikter och intressen kan ta del av varandras världar?
Regeringen har därför agerat för att hitta lösningar på både kort, medellång och längre sikt. En första åtgärd var beslut om uppdrag till Presstödsnämnden att formulera ett innovationsstöd till tidningar, för att bland annat hitta affärsmodeller som genererar intäkter från publicering av journalistiskt material på nätet.
De stora mediehusen klarar möjligtvis detta på egen hand, men för mindre lokaltidningar är uppgiften gigantisk. I Danmark, Frankrike och Storbritannien har liknande initiativ tagits på olika sätt, men slutsatser kring effekterna är för tidiga att dra.
Regeringen har vidare tillsatt Anette Novak som mediepolitisk utredare. I april nästa år ska utredningen presenteras, men redan i oktober i år ska en analys av läget finnas klar.
Bland annat ska utredningen belysa om det finns geografiska områden där tillgången till mediebevakning av lokala frågor och beslutsprocesser är särskilt svag.
Förslagen ska syfta till att främja möjligheterna för allmänheten att ta del av journalistik överallt i Sverige, och beakta behoven av tillgängliga medier för personer med funktionsnedsättning.
Men redan innan medieutredningen står klar finns möjlighet att förbättra dagspressens förutsättningar genom smärre justeringar av nuvarande presstödsförordning.
Den regel som i dag säger att en tidning med större hushållstäckning än 30 procent inte är berättigad till presstöd, med undantag av vissa utpekade orter, bör mildras, så att Presstödsnämnden kan göra individuella prövningar.
Vidare bör kravet på medel- och högfrekventa tidningar att ha över 70 procents abonnerad upplaga harmonieras till de 51 procent som gäller för lågfrekventa tidningar, för att bland annat minska tröskeln för lågfrekventa tidningar att utkomma oftare. Det är också angeläget att ersätta begreppet ”abonnerad upplaga” med ”såld upplaga”, så att även digital lösnummerförsäljning kan inkluderas. EU:s invändningar mot det särskilda storstadsstödet måste förstås också hanteras, och bäst så genom att fasa bort det och ersätta stödet med en generell höjning, som därmed direkt gynnar tidningar utanför storstadsområdena.
Är det möjligt att bilda en majoritet för sådana förändringar i riksdagen? Rimligtvis.
Med tanke på alliansens klavertramp i frågan om fortsatt stöd till kulturtidskrifter, där man efter en omfattande politisk strid i december tvingades backa från redan fattat beslut i kulturutskottet om att slakta stödet, vore det märkligt om man nu inte lärt läxan och också värnar dagspressens förutsättningar att överleva.
Niclas Malmberg, mediepolitisk talesperson (MP)