För länge sedan utfärdade kejsare Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. En man och en höggravid kvinna tvingades på resande fot från Nasaret i Galileen upp till Judeen och staden Betlehem. När den lilla familjen väl kom fram till staden Betlehem fanns det ingen plats för dem att sova. Alla vandrarhem och härbärgen var fulla. Kvinnan som var mycket trött efter vandringen blev hänvisad till ett stall. Inne i stallet – mitt bland djuren – födde hon sin son.
Detta minns vi varje jul. Berättelsen om Maria och Josef är lika aktuell nu som då.
Det är inte svårt att ana den oro och rädsla de måste ha känt när de påbörjade sin vandring. Denna höst har vi sett i tidningar och sociala medier människor på flykt från sina hemländer. Vi har sett människor i panik som flyr från krig, särskilt bilden på den lilla pojken har rört djupt i våra hjärtan. Faktiskt har vi i Uppsala inte behövt gå långt de senaste åren för att mötas av människor i fattigdom och ständig rörelse. Det har räckt med den vanliga promenaden till matbutiken för att se kvinnan med pappersmuggen och det frusna leendet. Människor kommer hit i hopp om att få en bättre framtid för sig och sina barn. En framtid utan fattigdom och utan krig och terror.
På samma sätt som vi anar den oro och smärta som Maria och Josef känt när de inte fick plats på härbärgena kan vi ana den smärta och oro som Syriens flyktingar känner och EU-migranterna på Uppsalas gator.
Utsattheten är påtaglig och den är stor. Nu under julhögtiden är det många som firar med familj och vänner. Vi lagar julgröt och rödbetssallad, handlar klappar och ser på Kalle Anka. Kanske känner du till en bekant som firar jul ensam i år? Den pensionerade damen vars man gick bort förra året? Den hemlöse som ännu inte vet om han kommer att få tak över huvudet? Den våldsutsatta kvinnan som flytt från sitt hem? Julen utmanar oss! Tänk om vi i år fick uppleva att ingen enda människa var tvungen att fira jul ensam: vare sig de flytt från krig, lever i fattigdom eller önskar fly från det liv de lever.
Du och jag behöver fråga oss vad just vi kan göra för våra medmänniskor.
Vi behöver se människorna runtom oss. Finns det någon att hälsa på, byta några ord med eller ge en värmande hand? – gör det i så fall. Det är vad julen handlar om. Utifrån våra resurser på Uppsala Stadsmission gör vi så gott vi kan. Ofta önskar vi att vi kunde göra mer. Vi hoppas att nästa år blir bättre inom flera områden. Under året har vi lyft en rad behov. Vi önskar här återberätta dem så att människorna vi möter vet att vi inte glömt, utan att vi hör och vi ser.
Vi önskar återberätta dem som en påminnelse till Uppsala kommun att vi tänker fortsätta kämpa för dessa frågor – för det är vad julen handlar om.
Uppsala Stadsmissions önskelista i jul ser ut så här:
Låt Mikaelsgården vara öppen söndagar
Utsatta EU-migranter, flyktingar och tredjelandsmedborgare behöver mer stöd för boende, mötesplatser och integration
Inga barn ska behöva sova ute i bilar i Uppsala
Bygg flera bostäder med lägre hyror
När Bostad först blir verklighet vill vi vara en brygga mellan personen, fastighetsägaren och kommunen
Uppsala Stadsmission vill gärna vara projektledare kring enskilda personer med komplexa svårigheter. Som det ser ut i dag slussas människor mellan myndigheter och ingen tar helhetansvaret
Låt oss slippa betala avgift till Uppsala Vatten och Avlopp AB för sophantering
Ingen ska vara tvungen att fira jul ensam
Se din medmänniska och ge en värmande hand.
Margaretha S Paras, verksamhetschef på Uppsala Stadsmission