Debatt: KD: Nej till kvoterad föräldraförsäkring

Varje familj är unik, med ett livspussel som ska läggas och fungera. Frågan om kvotering av föräldraförsäkringen handlar därför om vilket perspektiv som styr. Vi kristdemokrater ser till barnets bästa och vill att föräldrarna, inte riksdagen, ska avgöra hur föräldrapenningen fördelas. Vi säger blankt nej till tvångskvotering och vill avskaffa den helt. Enligt en ny opinionsmätning från Kantar/Sifo är 71 procent av svenska folket av samma uppfattning. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av en helt annan åsikt och vill i stället kraftigt öka kvoteringen.

Grundpelaren i Barnkonventionen utgörs av orden ”barnets bästa”. Detta innebär att i beslut som rör barnet ska alltid barnets bästa komma först, inte vad som är bäst för nationens ekonomi, företagens behov av arbetskraft eller jämställdheten mellan barnets föräldrar.

Konvention trycker på individnivån – inte vad som är bäst för barn som grupp – och självklart är det föräldrarna som bäst kan bedöma detta för just sitt barn. De vet omständigheterna kring sin flicka eller pojke, känner framför allt sitt barn och dess specifika behov, och kan optimera vad som är bäst för just deras familj. Ett hinder i dag är att en riksdagsmajoritet i förväg lagt sig i familjers livspussel och bestämt att 90 dagar ska tvångsdelas och inte gå att överlåta åt den andre föräldern.

Dessutom driver flera politiska partier i dag krav på att ännu fler månader ska tvångskvoteras. För många familjer skulle detta göra det ännu svårare att lägga livspusslet. Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill utöka från 90 dagar till 160 dagar. Vänsterpartiet vill utöka från 90 dagar till 240 dagar. Per förälder. Gemensamt för dessa partier är att de ser föräldraförsäkringen som en del av politikområdena jämställdhet eller arbete. För Kristdemokraterna är föräldraledigheten familjepolitik, och vi menar att barnets bästa ska komma först i de beslut som rör det.

Därför vill vi helt slopa de kvoterade dagarna – från 90 dagar till 0 dagar. Vi står på familjernas sida mot de politiker som tagit makten ifrån dem och vill återlämna den åt föräldrarna. För detta har vi stöd från en betryggande majoritet av svenska folket. Detta visar en nyligen utförd opinionsundersökning av Kantar Sifo. Det borgerliga blocket säger till 81 procent nej till all kvotering och det socialistiska blocket säger till 54 procent nej till all kvotering. Totalt säger 71 procent av svenska folket nej till kvotering.

Andelen som anser att riksdagen ska lagstifta om hur föräldrarna fördelar föräldradagarna är bara 11 procent (borgerliga blocket) respektive 28 procent (socialistiska blocket). När våra politiska motståndare beskriver jämställdheten i uttaget av föräldraförsäkringen låter det som om Sveriges familjer var högst ojämställda. Sanningen är att redan från den dag barnet fyller ett år är uttaget jämställt, då pappan tar ut 46,5 och mamman 53,6 procent av de uttagna dagarna. (Ett jämställt uttag är enligt Försäkringskassan minst 40/60.)

Genom de så kallade pappamånaderna har visserligen pappornas uttag av föräldraförsäkringen ökat, men för en stor grupp barn innebär fler kvoterade dagar bara att fler dagar brinner inne och att dagarna hemma blir färre, enligt Försäkringskassans rapport Många föräldrar har föräldrapenningdagar som brinner inne från 2019.

Frågan är också hur tidigt ett jämställt uttag egentligen infaller, om statistiken rensades från den grupp som använder max 30 dagar, eftersom deras val inte påverkas på något positivt sätt av fler kvoterade dagar. Vid vilken månad i barnens liv infaller då – redan i dag – brytpunkten för ett jämställt uttag? 

Redan i dag når föräldrar tidigt ett jämställt uttag – sannolikt även utan politikernas klåfingrighet. Tyvärr ser vi att S, V och MP riktar in sig på barnets allra första år, med målet att mamman då ska vara hemma mindre med sitt barn. Kristdemokraterna vill i stället ge föräldrarna makten att själva fördela alla dagarna i föräldraförsäkringen. På det sätt som är bäst för just deras barn.

Mikael Oscarsson (KD)

Riksdagsledamot