Nybyggnationer som ledamoten förslår kräver tillgång till olika byggmaterial såsom stål och betong, kända för sina koldioxidutsläpp. I inlägget finns inte något förslag som berör vår stora energiomsättning. Alla uppräknade insatser kräver ju stora mängder energi, men hur fossilfrihet ska ordnas, därom inget.
I många andra förslag nämns bioenergi, energi från befintlig fotosyntes som den energikälla som ska rädda oss från en obehaglig och global värmehöjning.
Fossilfri stålproduktion med hjälp av vätgas framställs som ett av Sveriges framtida vapen i kampen för klimatet. Råjärns- och stålframställning och bearbetning är onekligen väldigt energikrävande processer och leder till stora utsläpp av koldioxid och måste förändra sin energiomsättning om vi menar allvar.
Burwick skriver förenklat att Sverige kan bli först i världen med fossilfri stålproduktion genom ett nyss påbörjat halvskaleprojekt som går under namnet Hybrit. Jag har arbetat med ståltillverkning och känner därför en oerhörd tveksamhet inför processen och dess möjligheter att lyckas till full industriell skala. Jag skulle tro att man möjligen efter avslutat projekt satsar på en något större anläggning så att tillräckligt stor erfarenhet erhålles innan andra stålproducenter själva vågar ens tänka att fasa ut sina gamla, men välfungerande, processer mot en troligen betydligt dyrare variant.
I nuvarande masugnsprocessen används kol för att avlägsna syre ur järnmalmen, men kan kanske ersätts av vätgas som gör samma arbete. Avsikten med projektet är att råjärnsproduktion om så där 20 - 30 år eventuellt ska kunna ersättas av denna metod. Metoden i sig levererar en ny mellanprodukt, järnpulver, som ändå kräver upphettning till över 1600 grader C, innan framställning av flytande stål kan göras. Detta senare steg kommer också att kräva mängder av elenergi.
Det finns en elbaserad och viktig stålproduktionsväg som utgår från skrot och som inte berörs av nämnda Hybrit-processen.
Den stora tveksamheten gäller själva bytet av kol mot vätgas. Hur ska denna vätgas produceras? Den enda kända processen som kan ge tillräckliga volymer tillräckligt snabbt är elektrolys av vattnet. Var ska nödvändig elenergi produceras? Processen genererar ungefär 10 viktprocent användbar vätgas och 90 viktprocent oanvändbar syrgas som kommer att släppas ut i atmosfären.
All omvandling och bearbetning av primärstål till färdiga produkter sker i många olika steg. Gemensamt för dessa är det omfattande värmningsbehovet där fossila bränslen används. Först uppvärmt till omkring 1100 grader C blir stålet tillräckligt formbart. Stålindustrin planerar också att övergå till fossilfri uppvärmning och räknar med att använda olika biobränslen. Men många andra användare avser likaså att ersätta fossilbränslen med biobränslen för av drift av bilar, flygplan, för uppvärmning av bostäder etcetera, önskelistan verkar aldrig ta slut.
Sommarens torra och heta väder minskade produktion av Sveriges biomassa påtagligt och borde vara en påminnelse om att vi i framtiden inte riktigt kan lita på denna energikälla.
Jag får med andra ord inte de många olika framtidsdrömmarna och stolta framtidsplanerna att gå ihop.
Så hur skulle ett radikalt tänkande vara, så att vi förstår konsekvensen av den pågående uppvärmningen och vad borde vi göra i princip redan inom några få år?
Vad skulle hända om vår stålproduktion halveras, nationellt eller globalt, likaså produktionen av cement, en annan stor koldioxidkälla, om senast 5 år? Hur ska vi planera och bygga alla önskade infrastrukturer och nya stadsdelar i så fall? Vilka material? Hur påverkas alla arbetstillfällen, vilka är alternativen? Kan Riksdagens ledamöter genast skära ner sitt flygande till hälften? Kan vi alla andra avstå från den årliga flygsemestern? Hu påverkas alla våra pensioner om den omhuldade tillväxten uteblir?
Det är min mycket bestämda uppfattning att en allvarligt menad omsorg om oss själva och våra efterkommande kräver en ytterst djupgående granskning av hela vår livsföring.
Peter Marinko
bergsingenjör
Uppsala