Debatt: Varför klarar sig Malmö kommun utan spårväg?

Uppsala behöver inte spårväg, varken av kapacitetsskäl eller av kostnadsskäl. Uppsala behöver inte heller den extrema mastodontexploateringen i de södra stadsdelarna. Den blir måttlöst dyr för invånarna i Uppsala kommun och Region Uppsala och innebär risk för förmögenhetsöverföring av medborgarnas skattemedel till storexploatörer. Och spårvägshysterin och de extrema byggplanerna i södra Uppsala hänger intimt samman, vilket inte alla förstått. Nyhetsmedia har till och med underlåtit att förklara sambandet och att kritiskt granska de verkliga kostnaderna för Uppsala kommun, Region Uppsala och samhället i stort.

MalmöExpressens långbussar betjänar hela 325 000 invånare i tätort i en kommun med totalt 357 000 invånare. Malmö är Sveriges befolkningsmässigt tredje största kommun. Uppsala kommun är mycket mindre och har enbart 180 000 invånare i staden och 242 000 i kommunen. Uppsala är dessutom landets största landsbygdskommun med så många som 60 000 invånare på landsbygden. Kommunen har en landyta på hela 220 000 hektar, varav enbart 4300 hektar i centralorten. Till saken hör att långbussarna kan köras på landsbygden när det behovet uppstår. Långbussar à la Malmö räcker alltså under en lång tid även för en extrem befolkningstillväxt för Uppsala.

Dessutom är investeringskostnaderna för spårväg betydligt högre än vad som hittills angetts. De 12 miljarder i investeringskostnader och anläggningsutgifter som tidigare antagits är väsentligt högre nu i dag på grund av kostnadsökningar och en accelererande inflation. Kostnaderna överstiger sannolikt långt mer än 15 miljarder. De beräknade markförsäljningsintäkterna på 10 miljarder har dessutom på ett avgörande sätt sjunkit, rimligen till ner mot hälften. Den statliga medfinansieringen på 3 miljarder, som ju också är våra skattemedel och inte ”manna från himlen”, täcker alltså på inget sätt det miljardunderskott som dagens och framtidens Uppsalabor ska stå för i en spårvagnssatsning. Och vad kommer driften, skötseln och underhållet av mångmiljardsatsningen att kosta Region Uppsalas skattebetalare?

Uppsala behöver och ska utvecklas, men inte i en feberlik bygghets i en gigantisk byggenskap i Uppsala södra stad. Uppsalaborna önskar en varsam utbyggnad. Folk vill inte bo högt och tätt i utanförskapsområden. Folk vill bo i lägre hus och småhus, ägda av dem själva, nära naturen och med en fungerande samhällsservice i sin närhet. Uppsala har förutsättningarna för en sådan tillväxt i kransorterna runt centralorten. Här finns järnvägar och vägar med näraliggande landsbygdsorter som försiktigt och klokt kan byggas ut. Här behövs inte dyr och miljöförstörande spårväg av fossilstint stål och betongpålar ner till 70 meters djup och en flera hundra meter lång högbro intill Uppsalaåsens dricksvattenreserver alldeles bredvid Natura 2000-området och naturreservatet Årike Fyris.

Det särskilt anmärkningsvärda med de måttlösa byggplanerna för de södra stadsdelarna i Uppsala och spårvagnshysterin är att minoritetsstyret – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – med stöd av Liberalerna, är beredda att sälja ut sig i ett partnerskapsbolag med ekonomiska intressen.

S, V, MP och L i Uppsala kommun är, med stöd av alliansen och SD i Region Uppsala, uppenbarligen beredda att överexploatera värdefulla och mycket känsliga natur- och kulturmiljöer, skog och åkermark till förmån för storexploatörer. Den kommunala och regionala rådigheten och den folkliga insynen inskränks. Allt riskerar att ske i så kallad kompiskapitalism där entreprenörskapet, den fria företagsamheten och demokratin på ett väsentligt sätt kan komma att hämmas. Illa!