Uppsala kommun har redan avskaffat valfrihetssystemet (LOV) inom särskilt boende för äldre. Skälet var att man önskade styra över var, när och hur nya boenden byggs. Glädjande nog har de verksamheter som redan etablerats av privata aktörer fått fortsätta sitt viktiga arbete – de äldre bor kvar och deras trygghet har prioriterats.
Nu går kommunstyret vidare med ett förslag att avskaffa valfriheten även inom hemtjänsten. För den oinsatte kan det verka som ett liknande beslut. Men det är det absolut inte.
I dag kan den som beviljas hemtjänst fritt välja mellan de aktörer som har avtal med kommunen om att driva hemtjänst. I kommunen finns i dag tre privata utförare att välja på jämte kommunens egen regi. Valfrihetssystemet har funnits i Uppsala sedan 2009. Uppsalaborna har alltså själva fått välja hemtjänstaktör i 16 års tid. Vi på Forenede Care har i dag förtroendet att stötta omkring 650 personer i kommunen.
Sveriges äldre befolkning tycker om valfrihet. 9 av 10 av alla äldre uttrycker i Vårdföretagarnas riksomfattande undersökning att man själv vill kunna välja vem som ska ge omsorgen.
Övergången från LOV till LOU innebär att kommunen delas in i geografiska områden där ett fåtal utförare väljs genom upphandling – på tidsbegränsade kontrakt. Den som bor i ett område där den nuvarande utföraren inte vinner uppdraget tvingas byta. Det gäller oavsett relationen man byggt upp, oavsett behov – oavsett trygghet.
Vad innebär det för en demenssjuk person att alla bekanta ansikten plötsligt byts ut mot helt okända? Vad innebär det för den som har stora behov av hälso- och sjukvårdsinsatser att nya medarbetare ska läras upp och delegeras? Och vad innebär det för den som drabbats av ofrivillig ensamhet, vars enda relationer och mänskliga kontakter består i besöken från hemtjänsten, att mista de relationer som varsamt byggts upp över tid?
De här frågorna förtjänar riktiga svar. Inte svar baserade på ideologi, utan på de människor som förslaget direkt påverkar. Våra äldre – de som burit välfärden. De förtjänar trygghet och kontinuitet. Och deras redan genomförda val bör respekteras.
Det är särskilt anmärkningsvärt att förslaget togs fram av den tidigare nämnd som senare inte beviljades ansvarsfrihet – bland annat på grund av brister i styrning och kontroll inom kommunens egen hemtjänstverksamhet. Nu sägs det att syftet är att höja kvaliteten. Men hur ska ett nytt upphandlingssystem för privata aktörer förbättra kvaliteten i den kommunalt drivna hemtjänsten?
Kommunfullmäktige valde under måndagen att återremittera ärendet, men det förväntas dyka upp i helt oförändrad form för beslut på nästa kommunfullmäktigesammanträde i juni. Inte heller då lär styret ha tagit hänsyn till de äldre som riskerar att påtvingas valet av en ny utförare.
Att bli gammal ska inte betyda att man blir kommunens egendom. Ålder får aldrig bli ett skäl att fråntas rätten att själv bestämma över sitt liv. Det vore ren ålderism – och det ska vi stå emot.
Förslaget slår också hårt mot företagare som byggt upp verksamheter under lång tid, med lojalitet och engagemang. Det är motsägelsefullt att tala om ökad mångfald och samtidigt riskera att exkludera de aktörer som redan finns. Om kommunen vill se fler privata alternativ – låt dem då ges en rättvis chans att etablera sig inom valfrihetssystemet. Inte genom att andra tvingas bort.
Vi på Forenede Care välkomnar fler kollegor i branschen till Uppsala. Men inte på bekostnad av de äldre som redan valt oss – och som förtjänar att behålla sin trygghet.
Fotnot: Susanne Åhlander förtroendevald för Liberalerna och är bland annat ledamot i Uppsalas kommunfullmäktige. Debattartikeln undertecknas av henne i hennes yrkesroll.