I dag har både kommunala Uppsalahem och privata bolag satt i system att bara erbjuda korttidskontrakt flera år innan en renovering ens börjat. Detta gissel undergräver möjligheten att få till en bra dialog mellan boende och fastighetsvärdar.
Ett korttidskontrakt kan sägas upp med bara en månads varsel, vilket skapar stress och omöjliggör långsiktig planering.
Den totala omflyttningen ökar, och därmed oron i bostadsområdet. För dem av oss som har fast kontrakt leder det till fastlåsning, för när bara korttidskontrakt erbjuds finns ingenting att byta till när behovet av bostad ändras. I flera hyresområden i Uppsala i dag bor upp till en tredjedel eller mer av de boende på korttidskontrakt.
Även hyresrättsinnehavare med fast kontrakt lever otryggt när det är dags att renovera. Boende är i stort sett rättslösa, juridiskt sett, och fastighetsvärdar kan egenmäktigt driva igenom omfattande ombyggnationer.
Följden blir osmarta renoveringar där bra material rivs ut och ersätts med nytt och där hyran höjs så att många inte har råd att bo kvar.
I flera fall har hyresrättsinnehavare själva, genom kraftiga protester och med konkreta förslag, delvis lyckats lindra hyreshöjning och onödig överrenovering i sina områden. Men sedan ett par år tillbaka undergrävs även detta här i Uppsala, då boendes möjlighet att höja sin röst har kringskurits.
Om du hyr på korttidskontrakt, och din hyresvärd har rätt att säga upp dig med bara en månads varsel, då väljer du nämligen med stor sannolikhet att hålla tyst.
I Blåklinten i Salabacke, i Eriksberg och i andra områden som byggs om, hyrs lägenheterna ut på korttidskontrakt flera år före renovering. I kvarteret Lågberget innebar det att mer än en tredjedel bodde på korttidskontrakt när renoveringarna började. Hur ska boendes perspektiv och kunskaper om området då kunna tas tillvara?
De bolag som säger sig vilja ha dialog, hur har de tänkt motivera detta för folk som med stor sannolikhet kommer att sägas upp direkt när ombyggnation väl börjar? En meningsfull dialog kan bli verklighet först när hyresrättsinnehavare är trygga med att kunna bo kvar.
I andra städer har bolagen insett det orimliga i detta med korttidskontrakt. Till exempel på Pennygången i Göteborg där samtliga korttidskontrakt omvandlades till fasta kontrakt, efter det att boende tydligt lyft fram alla skadliga konsekvenser på såväl individuell som områdesnivå.
En sådan möjlighet finns självklart även i Uppsala.
Vi kommer höja våra röster tills våra politiker och Uppsalahem liksom stadens fastighetsvärdar lever upp till sina vackra, men just nu ekande tomma ord, och lyssnar på invånarna. På riktigt.
Alla ska ha rätt att bo kvar i sina hem!
Lennart Johansson, Täljstenen, Niclas Evaldsson, Rackarberget, Lisa Ramquist, Salabacke, Hans Paxal, Lågberget, Zegeye Dressie, Lagerlöf, Ove Grip, Södra Kvarngärdet, Christina Nordgren, Granitvägen, Salem Sarsour, Marmorvägen, Ulla Dokken, Blåklinten