Det har nu gått över två år sedan Ryssland inledde sitt oursäktliga anfallskrig mot Ukraina.
Av allt som skrivits om detta krig, har journalisten och kulturpersonligheten Bernt Jonssons snart två år gamla artikel ”Hur många döda är Ukraina värt?” (UNT 9/5 2022), stannat i mitt minne.
I sin artikel, som kanske främst var ett inlägg i debatten om svenskt Natomedlemskap, framhöll Bernt Jonsson att när Sovjetunionen 1968 invaderade Tjeckoslovakien mötte invasionen inget väpnat motstånd. Effekten blev färre än 100 döda, några hundra skadade och ingen sönderbombad infrastruktur. Invasionen ledde däremot till ett fortsatt förtryck av medborgerliga och grundläggande rättigheter men tjugo år senare kom Sammetsrevolutionen och Tjeckoslovakien blev därefter ett fritt land.
När vi ser bilderna från Ukraina på alla lemlästade soldater och civila samt alla förstörda hem, skolor och arbetsplatser önskar vi nog alla att kriget aldrig hade brutit ut. Det totala antalet döda – civila, soldater från båda sidor och utländska frivilliga – verkar uppgå till närmare 200 000. Antalet sårade är mångdubbelt fler och antalet flyktingar räknas i miljoner.
Varje död människa är en oersättlig förlust. Att bomba sönder infrastruktur och minera åkermark är meningslös och kostsam förstörelse. Att inte försvara sig mot ett väpnat angrepp från en fientlig grannstat innebär med säkerhet att liv räddas.
Men det finns väsentliga skillnader mellan Ukrainas och Tjeckoslovakiens situation och det är här den Europeiska unionen kommer in i bilden. För Tjeckoslovakien hade aldrig ett val mellan en icke-våldslinje och väpnat motstånd. Landet stod ensamt, terrorbalansen mellan Sovjet och USA behärskade världen och de sex dåvarande EEG-länderna bedrev ingen gemensam utrikespolitik.
Genom decennierna har den Europeiska unionen utvidgats och kommit att införa en gemensam utrikespolitik. Tack vare den förmår EU i dag hålla en enad linje mot Ryssland och stödja Ukraina, även när USA sviktar. Ryssland är större och rikare än Ukraina i absoluta mått mätt. Men med resurser från EU är Ukraina starkare än Ryssland, vilket på sikt förhoppningsvis avgör kriget.
För Ryssland måste stoppas. Anfallet mot Ukraina är det andra kriget efter attacken på Krimhalvön. Skulle Ukraina falla, blir det tredje gången gillt nästa gång Ryssland anfaller ett annat europeiskt land. Och det var ju just så andra världskriget startade. Inte efter annekteringen av Österrike. Inte efter att Tyskland tilltvingat sig Sudetenland. Utan när Tyskland för tredje gången ville utöka sitt territorium med delar av Polen.
År 2012 tilldelades Europeiska unionen Nobels fredspris för att organisationen hade förändrat större delen av Europa från en krigshärjad kontinent till en kontinent präglad av fred.
Någon kanske vill invända att det är ett misslyckande för EU att vi ännu inte lyckats skapa fred i kriget medan Ryssland och Ukraina. Men det är svårt för utomstående länder att försöka få länder som är i krig att sluta kriga. Det gäller kriget mellan Ryssland och Ukraina likaväl som det gäller kriget mellan Israel och Hamas.
Samarbetet inom EU har emellertid fått slut på de evigt återkommande krigen mellan Frankrike och Tyskland om de landområden som ligger mellan de båda staternas kärnområden. Dessa krig har pågått från och till i närmare tusen år, dessutom med allt större våldsamhet fram till år 1945. Utan permanent fred mellan Frankrike och Tyskland skulle vi inte ha något välstånd alls, varken i Sverige eller resten av Europa.
Den 9 juni är det val till Europaparlamentet. Det är ett viktigt val, inte minst för det framtida stödet till Ukraina. I Europaparlamentsvalet står Liberalerna för ett stärkt stöd från EU till Ukraina – militärt, ekonomiskt och humanitärt. Liberalerna vill att Ukraina steg för steg ska få börja förhandla om sitt EU-medlemskap. Och när freden kommer, ska frysta ryska tillgångar användas för Ukrainas återuppbyggnad.