I dag den 26 september är det Europeiska språkdagen, en dag som ligger oss extra varmt om hjärtat. Den är ett initiativ av Europarådet i Strasbourg och har firats sedan 2001. Huvudbudskapet är att språkkunskaper inte bara är en nödvändighet utan också en rättighet, för alla.
I Sverige har vi generellt goda kunskaper i engelska, och visst kommer man långt med det. Men det ser värre ut när det kommer till ett tredje språk. Europarådet lyfter fram att EU-länderna ska sträva efter att alla medborgare ska behärska minst två språk utöver modersmålet. I många länder har man upprättat en språkstrategi, men här i Sverige är läget värre. Man har till och med börjat tala om språkkrisen i den svenska skolan.
En av de största utmaningarna är lärarbristen, som slår allt hårdare mot moderna språk.
Nu när det nya läsåret är i gång har tusentals förväntansfulla elever börjat studera ett nytt främmande språk, men långt ifrån alla har mötts av en legitimerad lärare vid katedern. Förra läsåret fanns det kommuner som helt saknade legitimerade lärare i tyska, franska och spanska. Sex av tio som undervisade i spanska var inte behöriga att undervisa i ämnet. I tyska och franska saknade cirka var fjärde legitimation i ämnet. Vi ska inte heller glömma modersmålsundervisningen. Där är situationen ännu värre.
Endast tre av tio modersmålslärare hade behörighet att undervisa i sitt språk.
Läget ser dessvärre ännu mörkare ut i höst. Det som är nytt för i år är att alla elever gör sitt språkval redan till årskurs sex i stället för till årskurs sju. Det innebär att det behövs ännu fler språklärare över hela landet. Elever vittnar om att bristen på legitimerade lärare och många lärarbyten minskar intresset och möjligheterna att uppnå goda kunskaper.
Men hur kan det ha blivit så här? För det första har vi haft stora pensionsavgångar bland språklärarna i kombination med ett lågt söktryck till lärarutbildningarna. Språkbegåvade studenter väljer helt enkelt andra yrken med högre löner och bättre arbetsvillkor. Läraryrkets låga attraktivitet är en stor bov i dramat.
Den andra utmaningen är att få fler att intressera sig för språk överhuvudtaget.
Moderna språk är det enda ämne i grundskolan som du kan välja bort. Även om de flesta elever vill testa ett nytt språk visar statistiken från de senaste åren att enbart var tredje elev har kvar sitt språkval i årskurs nio. I gymnasieskolan svalnar språkintresset ytterligare. Det är få elever som läser de mest avancerade språkkurserna i gymnasiet.
För att bryta denna onda cirkel krävs statligt agerande. Framtiden för moderna språk i Sverige är en politisk fråga. Skolverket har redan föreslagit att moderna språk blir ett obligatoriskt ämne i grundskolan, och vi uppmanar därför den blivande utbildningsministern att sätta ned foten i frågan. Det är inte rimligt att moderna språk ska fortsätta vara det enda ämnet i grundskolan som man kan välja bort eller hoppa av om eleven till exempel tröttnar på spanska glosor.
För att få fler elever att läsa språk på mer avancerad nivå i gymnasieskolan bör moderna språk bli ett obligatoriskt ämne alla år på samtliga högskoleförberedande program.
Det är också viktigt att stärka ämneslärarutbildningen så att några lärosäten blir specialiserade på moderna språk och kan erbjuda ett brett utbud av språkämnen och hålla hög kvalitet.
För att göra språkläraryrket mer attraktivt och för att garantera undervisning av hög kvalitet krävs också fortbildningsinsatser. Fortbildning för lärare i moderna språk har varit eftersatt länge. Lärarnas Riksförbunds undersökning från 2016 bland lärare i moderna språk visade att mer än varannan lärare inte hade fått ämnesrelaterad fortbildning de fem senaste åren.
Samtidigt uppgav 85 procent att de har ett behov av ökad fortbildning i sitt språk för att kunna känna sig tillfreds med sin undervisning.
Att få vistas i målspråkslandet och få ämnesrelaterad fortbildning är en förutsättning för att en språklärare ska kunna upprätthålla språket och utvecklas i yrket. Språk utvecklas ständigt och det krävs ny input för att hålla undervisningsspråket levande och aktuellt.
Vi välkomnar att Skolverket initierat en ny kompetensutvecklingsinsats för lärare i moderna språk som bygger på en modell som prövats både i Läslyftet och Matematiklyftet. Det är ett lovvärt initiativ, men det krävs mer.
Språklärarnas kontinuerliga vidareutbildning måste garanteras.
Nationella kompetensutvecklingsinsatser som inte är tidsbegränsade måste utvecklas så att flera med ämneskompetens kan bli behöriga att undervisa i ämnet.
Vi vill se att staten tar ett övergripande ansvar för språklärarnas fortbildning och att varje språklärare garanteras fortbildning i målspråkslandet. Vistelse i målspråklandet borde också vara ett obligatoriskt inslag i ämneslärarutbildningarna, så som det till exempel är i Finland.
Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Kent Fredholm, Språklärarnas riksförbund