Fysioterapeuten och naprapaten kompletterar varandra. Den ena är inte bättre än den andra och båda behövs, skriver Anders Mattsson-Coll och Helène Schulte.
I en debattartikel i UNT (23/2) skrev representanter för Fysioterapeuterna distrikt Uppsala att Uppsala läns landstings upphandling av naprapati kan påverka Akademiska sjukhusets stora ekonomiska problem. Sjukhusets underskott för 2015 pekar mot 260 miljoner kronor, och totalt har man under ett antal år byggt på sig skulder om 1,4 miljarder.
Att i det perspektivet ifrågasätta upphandling av naprapati för 1,3 miljoner är inte konstruktivt. Det kan också vara intressant att ställa de 1,3 miljonerna för naprapati i relation till de dryga 76 miljoner som fysioterapin, utanför Akademiska sjukhuset, kostade landstinget 2015.
Vidare hävdar artikelförfattarna att den kompetens naprapater har redan finns hos landstingets egna anställda och hos de privata vårdgivare man har avtal med. Behovet av landstingsfinansierad naprapati skulle därmed inte finnas.Vi vill hävda det motsatta.
Naprapater är experter på att bemöta, bedöma och behandla patienter med muskuloskeletala besvär och på prevention av sådana besvär.
Den fyraåriga heltidsutbildningen till naprapat ger en omfattande och högkvalitativ utbildning med tydlig inriktning på avancerad manuell medicin. Utbildningen följs av ett obligatoriskt praktikår hos legitimerad vårdpersonal innan ansökan om legitimation sker hos Socialstyrelsen. Det tar alltså fem år att bli legitimerad naprapat.
Den treåriga grundutbildningen till fysioterapeut håller en hög kvalitet, men muskuloskeletala besvär är bara ett av många tillstånd som fysioterapeuten behandlar. Utbildningen har liten eller ingen bäring på avancerad manuell medicin, utan fokus ligger i stället på fysioterapi.
Detta betyder dock inte att den ena gruppen är bättre än den andra, utan att vi kompletterar varandra.
Inom fysioterapin utgör Ortopedisk Manuell Terapi, OMT, en av 16 möjliga specialistkompetenser. En fysioterapeut med samtliga tre steg inom OMT-utbildningen har hög kompetens inom manuell medicin och arbetar med tekniker som liknar naprapaters.
I hela Sverige finns det i dag cirka 100 fysioterapeuter med specialistkompetens inom OMT. Utöver det finns ett antal som genomgått alla tre stegen men inte ansökt om specialistkompetens. Hur många av dessa som finns inom landstinget i Uppsala vet vi inte, men att de skulle täcka behovet av den expertis om muskuloskeletala besvär och avancerad manuell medicin som föreligger är mycket osannolikt.
Det behövs snarare fler med denna kompetens, inte färre.
Ett tydligt tecken på att befolkningen har behov av naprapatens kompetens är att 450 000 patienter söker vård hos naprapater varje år. Detta trots att den landstingsfinansierade delen av naprapatvården än så länge är relativt liten. Troligen finns samma behov hos den del av befolkningen som inte har ekonomiska förutsättningar att bekosta sin vård hos naprapaten privat, vilket borde vara ett incitament för landstingsfinansierad naprapati i större utsträckning i stället för i mindre, i strävan efter vård på lika villkor för hela befolkningen.
Om man även tittar på vad skattebetalarna själva vill så visar en SKOP-undersökning, där över 1 000 personer tillfrågades, att hela 80 procent av befolkningen vill ha landstingsfinansierad naprapati.
Artikelförfattarna framför också kritik mot naprapatutbildningen baserat på utredningar som genomfördes 2004 och 2009/2010, alltså för tolv respektive sex år sedan. Precis som vid andra utbildningar bedrivs vid naprapatutbildningen ett kontinuerligt utvecklings- och kvalitetsarbete som gjort att utbildningen i dag har en hög kvalitet med både forskningsanknytning och forskningsaktivitet.
Sedan 2009 har naprapatutbildningen letts av en disputerad rektor med forskningsanknytning till Karolinska Institutet.
Lärarkåren utgörs av kliniskt aktiva legitimerade naprapater, läkare och fysioterapeuter av vilka många är forskare. Av de lärare som är ämnesblock- och kursansvariga är två tredjedelar disputerade eller under forskarutbildning. Ordföranden i högskolans vetenskapliga råd, som bland annat ansvarar för kvalitetssäkring av C-uppsatser, är professor och samtliga examinatorer är docenter.
Naprapathögskolan har sedan 2007 ett formaliserat forskningssamarbete med Karolinska Institutet, vilket medför att lärare och studenter bereds möjlighet att aktivt delta vid olika forskningsprojekt som bedrivs vid utbildningen.
Att lösa Akademiska sjukhusets dåliga ekonomi genom att ställa en legitimerad yrkesgrupp mot en annan är inte att sätta patienten i centrum.
I stället behövs samarbete mellan alla de legitimerade yrkesgrupper som kan bidra till en högkvalitativ och effektiv vård för den stora andelen av befolkningen som har muskuloskeletala besvär.
Anders Mattsson-Coll, legitimerad naprapat, gymnastikdirektör, förbundschef Svenska Naprapatförbundet
Helène Schulte, medicine doktor, legitimerad läkare, rektor Naprapathögskolan