Debatt: Lagerquists påståenden är en skymf

Slutreplik

Tänk att fakta ur en statlig utredning kan leda till en sådan vrede, felaktiga påståenden och bisarra slutsatser, som Markus Lagerquist gör sig skyldig till. Min artikel bygger på utredningens fakta och mina kunskaper. De senare kommer från nära 50 år i utbildningens tjänst, som lärare, facklig- och Hem och Skola-företrädare, med över hälften av tiden i regerings- och riksdagskansli samt med uppdrag för UNESCO. 

Jag anser att många av Lagerquists påståenden är en skymf mot alla de skolreformatorer och forskare som varit verksamma ända sedan 1940-talet och insett att en modern demokrati inte kan byggas med hjälp av ett odemokratiskt skolsystem, där barn och ungdomar i oerhörd grad sorteras efter föräldrarnas socioekonomiska situation. Detta upprörde Tage Erlander. Det upprörde Olof Palme. Efter omfattande utredningsarbete och försöksverksamhet kunde grundskolan efter hårt politiskt motstånd etableras 1962. De starka skrivningarna i Lgr62 till stöd för demokratiska värderingar gick igen i Lgr 80 som den moderata skolministern Britt Mogård var ansvarig för. En läroplan som gav skolorna och lärarna stort utrymme att förverkliga skilda pedagogiska inriktningar.  Den var grunden för 80-talets skola, som Lagerquist så starkt kritiserar. 

Det var inte direkt skollagens likvärdighetsparagraf som drev den moderatstyrda Bildt-regeringen att efter valvinsten 1991 ta chansen att utnyttja den rätt att välja skola som redan fanns, till att ge alla fristående skolor, inte bara dem med viss pedagogisk inriktning, kraftig ökade bidrag i form av skolpeng utan hänsyn taget till elevernas skilda behov. Detta utan att föregås av någon utredning, vilket starkt ifrågasattes av OECD. Därmed öppnade man för den i dag av samhället finansierade skolmarknaden, unik i världen och utnyttjad av kapitalstarka intressen, som nu så kraftfullt driver på den segregation som i dag är ett gissel för vårt samhälle. Detta sker då vår skola mer än någonsin skulle behöva vara en integrerande kraft.