Slutreplik
TÀnk att fakta ur en statlig utredning kan leda till en sÄdan vrede, felaktiga pÄstÄenden och bisarra slutsatser, som Markus Lagerquist gör sig skyldig till. Min artikel bygger pÄ utredningens fakta och mina kunskaper. De senare kommer frÄn nÀra 50 Är i utbildningens tjÀnst, som lÀrare, facklig- och Hem och Skola-företrÀdare, med över hÀlften av tiden i regerings- och riksdagskansli samt med uppdrag för UNESCO.
Jag anser att mÄnga av Lagerquists pÄstÄenden Àr en skymf mot alla de skolreformatorer och forskare som varit verksamma Ànda sedan 1940-talet och insett att en modern demokrati inte kan byggas med hjÀlp av ett odemokratiskt skolsystem, dÀr barn och ungdomar i oerhörd grad sorteras efter förÀldrarnas socioekonomiska situation. Detta upprörde Tage Erlander. Det upprörde Olof Palme. Efter omfattande utredningsarbete och försöksverksamhet kunde grundskolan efter hÄrt politiskt motstÄnd etableras 1962. De starka skrivningarna i Lgr62 till stöd för demokratiska vÀrderingar gick igen i Lgr 80 som den moderata skolministern Britt MogÄrd var ansvarig för. En lÀroplan som gav skolorna och lÀrarna stort utrymme att förverkliga skilda pedagogiska inriktningar. Den var grunden för 80-talets skola, som Lagerquist sÄ starkt kritiserar.
Det var inte direkt skollagens likvÀrdighetsparagraf som drev den moderatstyrda Bildt-regeringen att efter valvinsten 1991 ta chansen att utnyttja den rÀtt att vÀlja skola som redan fanns, till att ge alla fristÄende skolor, inte bara dem med viss pedagogisk inriktning, kraftig ökade bidrag i form av skolpeng utan hÀnsyn taget till elevernas skilda behov. Detta utan att föregÄs av nÄgon utredning, vilket starkt ifrÄgasattes av OECD. DÀrmed öppnade man för den i dag av samhÀllet finansierade skolmarknaden, unik i vÀrlden och utnyttjad av kapitalstarka intressen, som nu sÄ kraftfullt driver pÄ den segregation som i dag Àr ett gissel för vÄrt samhÀlle. Detta sker dÄ vÄr skola mer Àn nÄgonsin skulle behöva vara en integrerande kraft.