När Harriet Wallberg, nyutnämnd universitetskansler, skrev i Dagens nyheter (4/8) om grundutbildningens kvalitet, samt bristen på lärarledda timmar och resurser, var det säkert många inom akademin som kände igen sig. Vad som behövs är dock inte primärt ytterligare en problembeskrivning, men en diskussion om hur allt ska finansieras.
Världen globaliseras och i takt med globaliseringen ställs nya krav på vad Sverige exporterar i framtiden. T-shirts produceras i Kina, bilindustrin har överskott i produktionen och flera äldre yrkesgrupper riskerar att försvinna bort från Sverige eller helt och hållet.
Den internationella konkurrensen har övertygat svenska politiker om att högkvalificerade yrken är vägen framåt. Högre utbildning av hög kvalitet kräver dock resurser. I dag är det inte ovanligt att svenska studenter går genom hela utbildningar utan att säga mer än ett par ord till sin lärare. Det säger sig självt att det inte borgar för den kvalitet som krävs.
Ordentliga satsningar lyser med sin frånvaro. Vi har dock ett förslag – lämna tillbaka fastigheterna till universiteten.
Akademiska hus, som 2012 ägde och förvaltade mer än 60 procent av universitetens lokaler, gick förra året med 2,6 miljarder kronor i vinst. Lärosätena får anslag av staten, betalar skyhöga hyror och pengarna går sedan genom Akademiska hus tillbaka till Finansdepartementet genom vinstskatt och utdelning. De pengarna som kunde ha gått till högre utbildning och forskning och går nu istället tillbaka till Anders Borg.
Sedan 2003 har cirka 17,3 miljarder kronor (skatter och utdelning) tagit omvägen via Akademiska hus tillbaka till Finansdepartementet. I snitt är det 1,5 miljarder kronor om året – ungefär lika mycket som Uppsala universitet årligen disponerar för utbildning på grundnivå och avancerad nivå.
Om det senaste decenniets skatter och utdelningar från Akademiska hus istället hade lagts på att utbilda fler studenter hade de räckt till cirka 40 000 ingenjörer eller 120 000 statsvetare, det vill säga tusentals studieplatser varje år. Alternativt skulle pengarna ha räckt till betydande satsningar på kvalitet, såsom fler lärarledda timmar och pedagogisk utbildning för universitetslärare. Egenstudier är viktigt inom högre utbildning och högskolan ska inte utvecklas till en gymnasieskola. Det är dock orimligt att många studenter möter sina lärare i mycket låg omfattning. Den högre utbildningen måste få resurser till kvalitet.
Totalt värderas Akademiska hus till över 57 miljarder kronor. Det är nästan lika mycket som årligen läggs på högre utbildning och forskning i Sverige. Om Sveriges universitet och högskolor skulle få tillbaka universitetslokalerna så skulle de därmed få tillgång till ett väsentligt kapital och ges möjligheter därefter.
Med ett eget kapital och en finansiell buffert skulle högskolorna ges ökad autonomi. Eftersom de då kan lägga planer över flera år utan att behöva oroa sig över tillfälliga förändringar i de årliga anslagen skulle dagens ryckighet i systemet undvikas. Uppsala universitet skulle exempelvis med ett eget kapital kunna genomföra flera större satsningar och rekrytera världsledande lärare, samt ytterligare etablera sig som ett ledande universitet.
Det är välkommet att diskussionen om den högre utbildningens kvalitet tar fart. Vad som krävs är dock en analys av hur man kan få fram mer pengar. En rimlig lösning vore att släppa lärosätenas lokaler till lärosätena, som därmed kan lägga resurser på att förbättra utbildningskvalitet och forskning.
Dagens artificiella marknad med ockerhyror slår hårt mot svenska lärosäten vars förutsättningar är avgörande för hela Sveriges framtid. Lämna tillbaka universitetslokalerna till universiteten.
Benny Lindholm, Ordförande Liberala studenter, riksdagskandidat FP