Huvudbudskapet i lagrådets remissvar är att lagen inte är tillräckligt tydlig och långtgående för att med säkerhet uppnå sitt syfte. Nämligen att ge chans till uppehållstillstånd för de cirka 9 000 ensamkommande som förlorat rättigheten att få sin asylansökan prövad som minderårig, enligt övergångsbestämmelserna i den tillfälliga lagen. Detta eftersom handläggningstiderna kraftigt överskred de tillåtna sex månaderna enligt asylprocedurdirektivet.
Den försening av handläggningen som ger motivet för lagförslaget är att Migrationsverket ändrade sina rutiner och prioriterade enkla ärenden framför för de ensamkommande, trots att det fick förödande konsekvenser för värderingen av de ensamkommandes skyddsskäl.
Att metod- och resursplaneringen inför den förväntade flyktingvågen fördröjdes av regeringsskiftet efter valet bidrog också till längre handläggningstider generellt sett.
Utöver detta har lagrådet uttryckt sin frustration över lagförslagets komplexitet. Det är förståeligt eftersom lagförslaget är ett tillägg till gymnasielagen, som är ett tillägg till den tillfälliga lagen, som är ett tillägg till 2005 års utlänningslag.
Lagrådets erfarna jurister är sannolikt väl införstådda med att 2005 års utlänningslag är en välskriven och genomtänkt asyllagstiftning som harmonierar väl med konventionen om mänskliga rättigheter och är att anse som en av världens absolut bästa skyddslagstiftningar.
Lagrådsmedlemmarnas besvikelse över att se denna lag så fullkomligt tillintetgjord kan vara skäl nog för deras skarpa kritik.
Att vissa formuleringar och ordval i remissvaret måhända kan uppfattas som ett borgerligt språkbruk, ska inte tas som inteckning för att de tar politisk ställning när de problematiserar betydelsen av de tidsgränser som anges i lagtexten. Ändå är det just den vinklingen som dominerat rapporteringen i media och det är beklagligt.
Så med all rätt bör lagrådets remissvar tolkas som en vädjan till regeringen att lagförslaget bör väsentligen förenklas och förtydligas så att det goda syftet uppnås – att ge upprättelse till de asylsökande barn, som på grund av olyckliga omständigheter de själva inte råder över, gått miste om en rättssäker asylprövning och därmed riskerar att utvisas till svårt krigshärjade länder på felaktiga grunder.
Mikael Werner,
Hemmansägare i Harbo socken, Uppsala