Partiernas lokalavdelningar har under valåren brukat uppmärksamma busstrafikens betydelse. Uppmärksamheten har mynnat ut i löften som nolltaxa och fördubbling av busstrafiken från de rödgrönas sida. Från de mer moderata har i stället utlovats sänkta priser och en ökning av antalet personer som tagit bussen med 50 procent. Gemensamt för de rödgröna och de mer moderata är att löftena inte har blivit genomförda – eller ens kommit i närheten.
Mellan valen har redovisningen av stadsbussarnas verksamhet i stället begränsats till kortfattade framgångsrapporter från enskilda tjänstemän i förvaltningar och bolag; uttalanden som tagna var för sig inte har kunnat avslöjas som lögner.
Och sedan kommer nästa val, med nya löften.
Nu har landstinget fått ta över från Uppsala kommun, och det är i stället landstingspolitikerna som har ansvaret för att se till att busstrafiken i Uppsala fungerar i enlighet med vad innevånarna blivit lovade. Landstingets övertagande har dock inte inneburit någon förbättring vare sig vad gäller löftespolitiken eller redovisningarnas lögnaktighet. Möjligen kan man berömma Landstingets Kollektivtrafikförvaltning för att de redovisar detta mer öppet och samlat.
Statistisk årsbok för Kollektivtrafikförvaltningen UL 2014 är ett synnerligen avslöjande dokument.
Mest bedräglig är figur 11 på sidan 19 i årsboken.
Figur 11 Resande per månad med stadstrafiken, 2006-2014. Källa: Ullas.
Det bedrägliga består i det mest påtagliga, den diagonala linjen som går tvärs över diagrammet och som kallas trendlinje. Det står även i textavsnittet ovanför diagrammet: ”Sett över perioden 2006 till 2014 har resandet med stadstrafiken trendmässigt ökat”, och läsaren hänvisas till ”figur 11”.
Någon sådan trend går dock inte att utläsa med några vetenskapligt statistiska metoder. Egentligen redovisas även detta i diagrammet, fast dolt enligt den klassiska modellen från The purloined letter, det vill säga placerat fullt synligt för alla. Diagrammet innehåller till och med en slags markering av saken genom den vertikala linjen mellan 2013 och 2014 och påpekandet att ”APR introduceras”.
Mellan juli och augusti 2013 byttes metod för passagerarräkningen på Uppsalas bussar. Från att ha använt antalet stämplade biljetter gick Upplands Lokaltrafik, UL, över till automatisk passagerarräkning (”APR”). Detta innebar bland annat att även övergångsresande kom att räknas in, vilket förde med sig att fler resande kom med i statistiken utan att det egentligen blivit någon förändring ute i verkligheten.
För att göra skillnaden klar för läsaren av diagrammet kunde de ansvariga för årsboken ha använt olika färg, tjocklek eller mönster på de olika kurvorna före och efter metodbytet 2013. Eller i alla fall gjort ett avbrott i kurvan.
Men det gjorde de inte.
I stället ritade de in en ”Trend”-linje, och använde denna linje för att hävda att verkligheten närmade sig vad som utlovats. Den utlovade fördubblingen av antalet resenärer mellan 2006 och 2020 var på gång, fastän ”resultatet för 2014 är 15 procent lägre än årsmålet för fördubblingen”.
Ifall vi länkar ihop de båda kurvorna enligt en mera vetenskapligt försvarbar modell, visar det sig i stället att fördubblingsmålet blir allt mera avlägset för varje år som går. Och detta oberoende av om busstrafiken har varit Uppsala kommuns ansvar eller landstingets.
Landstingets övertagande borde ändå ha kunnat innebära en något mer hederlig redovisning av statistiken för den tidigare perioden, då ansvaret inte var deras.
Men då kan landstingspolitikerna å andra sidan knappast komma undan med att fuska med den utlovade fördubblingen, som i figur 11. Det vill säga med siffrorna från biljetträkning 2006 som utgångsvärde och APR när det gäller målsättningen 2020.
Det gör en skillnad på ungefär tre miljoner resor om året redan 2006. Skillnaden 2020 blir dubbelt så stor.
Fred Torssander
Kommunistiska Partiet Uppsala