Sverige har världens första regering som kallar sig feministisk. Jämställdhet står i centrum, både i det nationella och internationella arbetet. Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och därmed sina egna liv.
Jämställdhetsarbetet har hittills mest handlat om att förbättra kvinnors villkor i samhället.
Sedan 60- och 70-talet hade arbetsmarknaden ett ökat behov av arbetskraft och kvinnorna fick möjlighet att komma ut i arbetslivet. En rad reformer genomfördes för att möjliggöra kvinnors förvärvsarbete, såsom särbeskattning, utbyggnad av barn- och äldreomsorgen och föräldraförsäkringen. Det är nära hundra år sedan kvinnlig rösträtt infördes 1921. Hur ser det ut i dag?
Regeringens särskilda utredare Cecilia Schelin Sidegård säger i Jämställdhetsutredningen bland annat: ”Vi kan konstatera att mäns dominans på maktpositioner i politiken, staten och näringslivet inte har brutits under de senaste tio åren. Andelen män i riksdagen har i stället ökat två val i rad liksom andelen män i riksdagsutskotten och som utskottsordföranden. Tre fjärdedelar av alla styrelseledamöter i börsnoterade företag är män och 77 procent av professorerna vid landets universitet och högskolor är män. Det privata näringslivet har inte lyckats att med frivilliga åtgärder åstadkomma en jämn könsfördelning i styrelser och på chefspositioner. Arbetsmarknaden fortsätter att vara starkt könsuppdelad och en hög andel kvinnor arbetar även deltid.”
Skillnaderna mellan könen har minskat under det senaste decenniet, men kvinnor alltjämt utför en större andel av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.
Män fortsätter att ta ut mindre föräldraledighet än kvinnor och de tar också ut mindre ledighet för tillfällig vård av barn. År 2013 tog män ut 25 procent och kvinnor 75 procent. (Det skall bli intressant om detta förändras med den nya lagen med krav på utökat uttag av männen.) Även om männen på senare år ökat sin tid för obetalt arbete så förblir ojämlikheten stor. Den ojämställda fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet ger kvinnor både sämre löneutveckling, lägre inkomster och även lägre pensioner än män.
Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Närmare 40 procent har utsatts för trakasserier, inklusive sexuella trakasserier.
Sifforna talar sitt eget smärtsamma språk: mäns våld mot kvinnor har inte försvunnit under den senaste tioårsperioden.
Numera har jämställdhetsarbetet mer kommit att handla om män och mansrollen. Och kvinnors möjligheter att yrkesarbeta beror mycket på om männen delar på arbetet i hemmet och framför allt på vården av barnen.
Fördelningen av makt och inflytande mellan kvinnor och män ser olika ut i olika delar av samhället. Framför allt gäller detta bolagsstyrelser.
Utbildning på universitet och högskola har historiskt sett varit manliga bastioner. För några decennier sedan diskuterades kvinnors lägre utbildningsnivå som ett hinder för jämställdhet. Så är det inte i dag. Under slutet av 1990-talet har andelen kvinnor som studerar på högskole- och universitetsnivå gått om andelen män.
Kvinnor är i dag i majoritet förutom på de tekniska utbildningar, där fortfarande män dominerar.
Flickor har i dag bättre betyg än pojkar, vilket är en förklaring till deras dominans på högskoleutbildningar. (För några decennier sedan var det tvärtom, pojkar hade bättre betyg än flickor.)
Arbetsmarknaden I Sverige är till stor del könsuppdelad. Kvinnor dominerar inom offentlig sektor och män inom privat näringsliv. Män och kvinnor arbetar också olika mycket. Det är nästan bara kvinnor som arbetar deltid, ytterst få män.
Hur ser fördelningen av tiden ut för kvinnor och män? Det är fortfarande kvinnorna som gör det mesta av det obetalda hemarbetet. Dessutom har antalet institutionsplatser och tillgången på hemtjänst minskat, samtidigt som en ökning av antalet äldre skett.
Kvinnliga anhöriga har därmed tvingats öka sitt omsorgsarbete.
Trots att kvinnor och män numera arbetar i nästan lika hög grad i Sverige är kvinnors lön fortfarande 93 procent av mäns. Siffran har varit ungefär densamma sedan mitten av 1990-talet. Löneinkomstskillnaden mellan kvinnor och män är 93 500 kronor per år, eller drygt 3,6 miljoner kronor under ett 40-årigt arbetsliv. (En ofattbart hög siffra. Vi har lång väg till ekonomisk jämställdhet.)
En aktuell fråga som uppkommer är hur jämställdhetsarbete kommer att påverkas av att nya grupper kommer in i Sverige med en annan syn på jämställdhet än den som vi lyckats arbeta fram i Sverige. Blir det svårare att fortsätta utvecklingen mot ett mer jämställt Sverige?
Även om Sverige ligger bra till i många internationella rankningar, betyder det inte att det råder jämställdhet i Sverige; det beror snarast på en bristande utveckling i många andra länder. Inte heller betyder det att utvecklingen går framåt i Sverige.
Landets position på the Global Gender Gap (World Economic Forum) har sjunkit från en topplacering 2006 till fjärde plats 2014.
Även om satsningar har gjorts för jämställdheten under många år så har vi långt att gå innan vi har ett jämställt samhälle för kvinnor och män.
Marie-Louise Lundberg, S-kvinnor i Uppsala
Patrik Hedlund, ordförande socialdemokratiska Tjänstemannaföreningen i Uppsala