Den 10 december tog Juan Manuel Santos emot Nobels fredspris i Oslo. I ett känslomässigt tal citerade Colombias president Bob Dylans Blowing in the wind och hoppades att Colombia skulle bli ett föredöme för resten av världen och visa vägen mot världsfred. Men valet av Santos som fredspristagare är kontroversiellt. Syftet med priset var att uppmuntra Colombias fredsprocess, men kritiker menar bland annat att man borde ha väntat ett år med att ge priset till Santos för att se om det blev verklig fred i landet.
I över ett halvsekel har inbördeskriget i Colombia pågått. Det är Latinamerikas mest segdragna konflikt och den har enligt UNHCR:s beräkningar kostat 250 000 personer livet, varav 180 000 civila offer. Att efter bakslaget i folkomröstningen nu ett andra fredsfördrag har undertecknats och godkänts av parlamentet är ett steg i rätt riktning, men det innebär inte ett automatiskt slut på striderna och våldet i landet. Enligt Amnesty Internationals uppgifter fortsätter civila, aktivister och människorättsförsvarare på landsbygden i Colombia att hotas, trakasseras och dödas. Frågan är också om förbrytarna kommer för lindrigt undan. Amnesty International har kritiserat fredsavtalet för att det innebär en risk för straffrihet för dem som gjort sig skyldiga till krigsbrott.
Konflikten berör inte bara FARC-gerillan och Colombias armé utan är betydligt mer komplicerad än så. På vänsterkanten finns förutom FARC även den mindre gerillan ELN som regeringen än så länge inte har lyckats inlemma i fredsprocessen och som fortsätter att begå våldsdåd och attentat i landet. En annan viktig aktör är de paramilitära styrkorna. Officiellt demobiliserades paramilitären för ett decennium sedan, men paramilitära grupper som AGC (Autodefensas Gaitanistas de Colombia) fortsätter att operera i delar av landet, i flera fall med arméns goda minne och stöd.
Ett offer för paramilitärens härjningar är fredsbyn San José de Apartadó i nordvästra Colombia. Vi i Amnestygrupp 197 i Uppsala har i fler år engagerat oss för fredsbyn, och det är med oro vi läser deras månadsrapporter om hur paramilitären trakasserar byinvånarna och verkar försöka lägga under sig byn. De senaste månaderna har de bland annat fängslat byns ledare, förstört böndernas grödor och gömt vapen och annat krigsmateriel i byns skola. Samtidigt har arméns säkerhetsstyrkor, som funnits på plats, kunnat se vad som sker utan att göra någonting för att stoppa paramilitärens våld och övergrepp.
Fredsbyn San José de Apartadó grundades 1997 i syfte att vara en fredad zon mellan de stridande parterna i kriget. Byinvånarna har sedan starten förhållit sig neutrala och inte tagit parti för någon av de stridande parterna. De har vägrat att bära vapen eller på något sätt hjälpa de stridande med information eller logistik. I gengäld kräver de att parterna i konflikten håller sig borta från deras område och respekterar deras beslut att vara neutrala. Så har inte skett. Sedan byn grundades har mer än 200 av deras medlemmar dödats eller försvunnit. Andra har utsatts för hot och sexuella trakasserier. Majoriteten av morden på fredsbyns medlemmar har begåtts av paramilitären, även om FARC också bär sin del av skulden.
Så sent som den tredje oktober, dagen efter folkomröstningen om fred i landet, kom uppgifter från Amnesty om att paramilitärer brutit sig in i ett flertal hus i fredsbyn i jakt på byns ledare. De misshandlade bönder och hotade att döda tre-fyra byinvånare, enligt egen uppgift i syfte att visa sin makt.
Invånarna i fredsbyn San José de Apartadó känner djup misstro mot fredsprocessen som på intet sätt har underlättat deras svåra situation. De är dagligen utsatta för paramilitärens trakasserier, våld och hot och upplever att regeringen och armén inte gör något för att skydda dem utan tvärtom, ironiskt nog, lägger skulden på byinvånarna själva för att vilja försvåra fredsprocessen.
För att fredsprocessen i Colombia ska bli ett verkligt föredöme för resten av världen, som Juan Manuel Santos hoppades i sitt Nobeltal, måste Colombias regering se till att omedelbart och på allvar demobilisera de paramilitära styrkorna. Den måste sätta stopp för paramilitärens härjningar på landsbygden och för dess våld, hot och trakasserier mot människorättsaktivister och mot fredsbyn San José de Apartadó. Det är också dags att övriga världen får upp ögonen för vad som sker i fredsprocessens skugga och sätter press på Colombias regering att ta itu med de paramilitära styrkorna och det fortgående våldet i landet.
Katharina Nahlbom
Tommie Ullman
Erik T Karlson
Carl Blom
från Amnestygrupp 197 i Uppsala