Regeringens politik då det gäller högre utbildning och forskning ter sig allt märkligare. Besked och kontrabesked staplas på varandra och att som väljare jämföra med vad som sades före valet, blir smått omöjligt. Uppenbart är dock att någon strategi för detta viktiga område inte tycks finnas.
Nyligen var det dags igen. Då gällde det nätbaserad utbildning. I ett pressmeddelande från utbildningsdepartementet meddelades att en utredning ska tillsättas eftersom ”Fenomenet med nätbaserade kurser som öppnas för allmänheten, populärt kallat MOOC:s (Massive Open Online Course), nyligen nått Sverige”. Detta var ett klokt beslut men så särskilt nytt ”fenomen” är det inte. Många svenska lärosäten ger redan sådana utbildningar, däribland Chalmers, Karolinska Institutet, Lund och Mittuniversitetet. Uppsala universitet ska också starta.
Alliansregeringen tillsatte redan för ett år sedan en utredning om detta. Det var viktigt eftersom det finns en del oklarheter i hur lärosätena ska ersättas för MOOC-utbildningar och likaså vad som gäller för studenter, eftersom dem formellt sett inte är antagna vid högskolan och därmed inte har samma rättigheter som andra studenter.
Utredaren har jobbat på med sitt uppdrag men den 5 mars beslöt regeringen att skrota det. Då jag frågade ansvarig minister varför man lade ner utredningen blev svaret att det skulle sparas pengar. Döm om min förvåning när man 21 dagar senare tillsätter den på nytt. Det är anmärkningsvärt. Så värst mycket pengar kan man ju inte ha sparat men däremot har man tappat både kunskap och tid.
Ett annat område där regeringen skapar förvirring är meriteringsanställningar på universitet och högskolor. Före valet var detta en mycket het fråga som inte minst Socialdemokraterna drev med stor frenesi. Efter valet är beskedet att visst behövs tydligare karriärvägar vid våra lärosäten men att det måste utredas före beslut fattas. Detta trots att en utredning redan finns klar. Än mer alarmerande blir frågan när Vetenskapsrådet nyligen redovisade en rapport om att allt fler unga forskare i Sverige flyttar utomlands. Skälet uppges vara att unga forskare möter alltför otrygga anställningsvillkor i Sverige.
Jag har tidigare i UNT också uppmärksammat att man vid fördelning av forskningsmedel inte längre premierar kvalitet och långsiktighet. Trots att vi i år satsar 32 870 miljoner kronor på forskning har regeringen inte någon uttalad strategi för att styra mot kvalitet och att mer forskning ska komma till nytta, trots att de före valet sade sig stå bakom detta. Det är mycket oroande.
Regeringens många lappkast förbryllar och blir helt oförståeliga då de allt som oftast gör uttalanden om vikten av långsiktighet. Men det är uppenbarligen något som bara tycks gälla när det är dem själva som har beslutat om frågorna. Det är inte seriöst.
Betty Malmberg (M), riksdagsledamot för Östergötland och ledamot i utbildningsutskottet