Den första januari i år blev valfriheten inom barnomsorgen kraftigt begränsad i vårt land. Regeringen förbjud landets 290 kommuner att erbjuda vårdnadsbidraget, som ger föräldrar möjlighet att stanna hemma längre än ett år.
Vårdnadsbidraget infördes 2008, ett bidrag som då möjliggjorde för föräldrar att själva bestämma om barnomsorgen under barnets första 3 år. Man kunde välja att vara hemma själva med barnen, eller att arbeta och låta exempelvis mor- eller farföräldrar hjälpa till med barnomsorgen. I statistik från 2013 framgår att vårdnadsbidraget då fanns i 4 av 10 kommuner.
I Uppsala har hundratals familjer fått del av denna valfrihetsreform, i genomsnitt 239 per år (2008-2014). Den kommun där bidraget nyttades mest var Markaryd där var tredje barn 1-3 år tack vare vårdnadsbidraget fick spendera mer tid med sina föräldrar under sina första år.
Om vi lyfter blicken och tittar på Norden ser vi att det är Sverige som är det udda exemplet. I Norge är närmare 3 av 10 barn i åldern 1-3 år hemma med vårdnadsbidrag.
Finland vinner ”finnkampen” i många grenar, exempelvis vad gäller skolresultat. Vad gäller valfrihet för småbarnsföräldrar vinner vårt östra grannland överlägset. Sedan många år är vårdnadsbidraget en självklarhet – om man väljer att själv ordna omsorgen av sitt barn. Hela 56 procent av alla barn under 3 år är eller har varit hemma med vårdnadsbidrag.
Beloppsgränserna för vårdnadsbidraget skiljer sig åt mellan våra nordiska länder. I Sverige var det 3000 kr per månad, samma summa som i Finland. I Norge ligger summa på ca 6 000 kr.
I Danmark och Island är det upp till kommunerna att själva avgöra summan på vårdnadsbidraget. I Köpenhamn exempelvis är summan 8 000 kr. Enligt principen om kommunalt självstyre borde detsamma gälla Sverige. Men nu har regeringen alltså istället förbjudit kommunerna att erbjuda vårdnadsbidrag.
Värt att notera är att Finland, Norge, Danmark och Island alla haft socialdemokratiskt ledda regeringar - men ingen har avskaffat vårdnadsbidraget. Det är tragiskt att svensk socialdemokrati inte ser värdet av föräldrar själva får bestämma över sina barns barnomsorg och dagisdebuten.
Det fanns en tid för inte så länge sedan när Miljöpartiet kämpade för principen att föräldrar själva skulle få bestämma om vad som är bäst för bäst för sina barn, då var partiets hållning att ”föräldrar ska kunna vara dagbarnvårdare till sitt eget barn och på det viset få den summa det kostar att anordna plats i kommunala förskolan per år i ett pensionsgrundande bidrag.” Men, som på så många andra områden har miljöpartiets politik gjort en kraftig vänstergir, förmodligen för att vara socialdemokraterna till lags.
Sverige är alltså idag det enda nordiska land som inte bara avskaffat bidraget - utan dessutom förbjudit kommunerna att erbjuda föräldrar denna möjlighet!
Vad blir då effekterna av avskaffandet? Framförallt minskar valfriheten – men det kostar också skattpengar, på grund av att många kommuner måste bygga nya förskolor.
I Uppsala kommun skulle det exempelvis behöva öppnas ett stort antal nya avdelningar på flera förskolor om så bara hälften av de 240 barn som haft vårdnadsbidrag skulle välja kommunal förskola. Vi kristdemokrater har i Uppsala medverkat till högre lärar- och pedagoglöner och vi vill minska storlekarna på småbarnsgrupperna så att vi får en högre kvalitet på förskola och familjedaghem. Ett avskaffat vårdnadsbidrag är ett hot mot denna positiva utveckling.
Utöver begränsningen som regeringen nu infört finns det flera uttalanden från socialförsäkringsministern och statsministern som tyder på att det finns klara ambitioner att ytterligare beskära familjers möjlighet att tillbringa mer tid med sina barn under de första så viktiga åren. Utöver att uttrycka en vilja att tvångskvotera föräldraförsäkringen har socialförsäkringsministern även uttalat sig negativt om den möjlighet som idag finns för föräldrar att vara föräldralediga utan någon ersättning.
Kristdemokraterna vill bryta kräftgången för familjens valfrihet i Sverige och i stället utveckla möjligheterna för föräldrar att själva bestämma över barnomsorgen under de tidiga uppväxtåren. Småbarnsåren går inte i repris. Varje familjs behov är unikt – låt därför familjerna själva bestämma!
Mikael Oscarsson
Riksdagsledamot (KD)