I sin debattartikel (16/6-2016) utgår Liberala Studenter och Liberala Ungdomsförbundet från att den som smutsar ned miljön själv ska betala för detta. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, KDU, håller med om principen att förorenaren ska betala. Att konsumenterna, som själva inte smutsar ned något, ska betala för koldioxidutsläppen dock är helt bakvänt. Det är som att kräva att bilister ska betala för att ett oljebolag smutsat ned havet. För familjer och människor med små ekonomiska marginaler blir detta extra missriktat då det gör vardagslivet svårare och dyrare.
Att försöka lagstifta bort människors köttkonsumtion är inget annat än statliga pekpinnar. LUF straffar konsumenterna utan lösning och vill byta köttet mot tagelskjortan. Att LUF jämför skatter på mat med skatter på elektricitet är därför helt fel. Elen från ett vattenkraftverk lyser inte annorlunda än den från ett kolkraftverk. Huruvida man ska få äta kött eller inte påverkar i högsta grad den enskilda människan och dennes välmående.
De höga utsläppen av koldioxid förblir ett problem. Att lyfta fram köttproduktionen som ”en av de absolut största miljöbovarna” är missvisande. Enligt Naturvårdsverkets data står transportsektorn för 32,7 procent av koldioxidutsläppen, industrin för 27,1 och jordbruk för endast 13,1 procent. Av dessa 13 procent står sedan animalieproduktionen för en mindre del. Vi menar att staten i stället borde hjälpa alla sorters lantbrukare att ställa om sin produktion till mer miljövanliga alternativ, genom exempelvis skatteavdrag. Världen blir inte bättre genom att göra det dyrare för enskilda konsumenter.
Sarah Havneraas
ordförande; Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Uppsala
Hugo Fiévet
2:e vice ordförande; Kristdemokratiska Ungdsomförbundet